Åklagarens ivriga korståg mot ’terrorister’ fortsätter

Ja, det var denna trio som i september greps på centralen i Göteborg av snickarklädda poliser, sedan våra terrorbekämpande myndigheter inbillat sig att de var på väg att spränga konsthallen Röda Sten i luften och mörda hundratals människor.

Det visade sig dock snart att misstankarna saknade substans, varefter utredningen raskt fick ny inriktning.

Vad finns det då för bevis mot terroristerna som inte var terrorister?

Inga, visade det sig då Hilding Qvarnström inledde den tre dagar långa rättegången i Göteborgs tingsrätts säkerhetssal – med en parodiskt tunn redogörelse för hur de unga männen, medborgare i Somalia och Irak, planerade att döda Vilks då denne besökte konsthallen.

Hon uppehöll sig länge och med pedagogisk iver vid någonting vi redan vet, nämligen att det finns människor som önskar livet ur den svenske konstnären.

En radikal islamistisk tidsskrift passerade revy och självmordsbombaren från Drottninggatan dammades av, innan åklagaren efter någon timmes malande äntligen kom fram till vad Säpo efter ansenliga utredningsinsatser lyckats beslå männen med.

Hennes starkaste kort är att en av dem var inne i konsthallen och frågade efter Vilks några timmar innan de greps.

I övrigt finns ett pappersark med anteckningar om att ”reka lördag morgon”, ”memorera byggnaden” och ”lägga en leksak utanför”, vilket triggat åklagarens fantasi så till den milda grad att hon kommit fram till att det rör sig om utkast till en mordplan.

Och så har vi den i sammanhanget obligatoriska telefonavlyssningen: timmar av prat om att hyra bilar, köpa knivar, besöka moské och tjäna pengar.

Inte ett ord, dock, om att döda Vilks.

De misstänkta utbytte blickar, sjönk ihop i sina hiphop-tröjor, viskade med advokater. På andra sidan det skottsäkra glaset satt representanter för tidningar, radio och tv och antecknade förstrött.

Den här tunna soppan är förskräcklig. Sverige har förvisso all anledning att ta terrorism på allvar. Och nog kan männen ha planerat något brottsligt, möjligen rent av att attackera konstnären.

Men om de hetat Anders, Johan och Fredrik så hade de inte åtalats för något annat än innehavet av de knivar de hade på sig då de greps. Än mindre suttit häktade i månader.

De nekar och kommer rimligen att frias. Säkert är det dock inte. Tingsrätten i Göteborg visar stundom prov på samma bisarra terrordille som den lokala polisen. (Minns de insparkade dörrarna hos två oskyldiga muslimska familjer, efter att en kvinna lämnat ett motsägelsefullt och vagt tips om ett eventuellt förestående attentat).

Det var denna domstol som dömde de två svensksomalierna, som pratat i telefon om att utföra hjältedåd, till fyra års fängelse för någon mystisk form av planerat terrorbrott.

Hilding Qvarnström låg, inte helt överraskande, bakom även det åtalet. Dessbättre friade en enig hovrätt männen.

Det är djupt nedslående att bevittna ytterligare ett exempel på hur rättssäkerheten för muslimer ser ut i västvärlden efter 9/11.