Viktiga lärdomar av 22 juli-rapporten

KOLUMNISTER

Svensk säkerhetspolis och svenska politiker har all anledning att noggrant läsa den norska rapporten om 22 juli.

Där finns nämligen viktiga lärdomar att dra.

Det fanns dem som efter bomben mot regeringskansliet och massmordet på Utøya frågade sig om terrorism av denna ohyggliga omfattning lika gärna kunde ha drabbat Sverige.

Att ens för ett ögonblick inbilla sig att det inte hade kunnat ske här är lika befängt som att få för sig att endast USA och Finland kan drabbas av skolmassakers.

Vi har ingen Breivik, men vi har en statistik beträffande politikermord som för tankarna till Israel, vi har våra lasermän och nazister som under flykt efter bankrån mördar poliser, vi har en islamistisk självmordsbombare.

Om framtiden vet vi inte mycket, men vi vet att Sverige på ett eller annat sätt kommer att drabbas av terrorism igen.

”Saker borde och kunde ha gjorts annorlunda”

Det går inte att begära att allting ska fungera. Det går inte att ha en beredskap för precis allt.

Vissa scenarier ligger bortom den mänskliga fantasins möjlighet att förutse: att en högerextremist ger sig ut till en ö och mördar barn efter barn för att befria sitt land var fram till den 22 juli förra sommaren ett lika okänt fenomen som att flyga in i skyskrapor med kapade passagerarplan var före 9/11.

Med detta sagt kunde och borde saker ha gjorts annorlunda. Endast en person bär ansvaret för att 77 människor mördades, men det finns ett ansvar för att inte fler räddades.

”Tog alldeles för lång tid”

Först tre timmar och nio minuter efter attentatet mot regeringskansliet greps Breivik. Det är en lång tid.

Tidigare beslutade säkerhetsåtgärder - som att gatan utanför regeringskansliet ska vara avstängd för trafik - hade inte genomförts.

Breivik hade inte kunnat placera bomben på denna plats om bara någon hade sett till att få saker och ting gjorda.

Att parkera en skåpbil fylld med sprängmedel utanför till exempel Rosenbad och sedan promenera i väg förefaller inte vara omöjligt.

Vi har av allt från Palmemordet till helikopterrånet lärt oss att svensk polis kan agera svårbegripligt amatörmässigt.

22 juli förra sommaren var inte den norska polisens vackraste ögonblick.

Sårbart under semestertider

Ett samhälle är sårbart mitt i sommaren. Ordinarie personal åker på semester, vikarierna saknar ofta kompetens, relevant utbildning och rutin. Så såg det ut på ledningscentralen i Oslo. Hur är det i Stockholm?

Säkerhetspolisens stora misstag var att rycka på axlarna då tullen slog larm om att en person vid namn Anders Behring Breivik beställt stora mängder ingredienser till bomber.

Brister har avslöjats

Det är alls inte säkert att terrordåden hade förhindrats om polisen agerade, men den här missen avslöjar grundläggande brister.

Säpo bör gå igenom vilka rutiner de har för att följa upp den här typen av tips från andra myndigheter eller privatpersoner.

Det är omöjligt att helt skydda sig mot terrorism. Israel anses ha världens främsta säkerhetstjänst, vilket inte hindrar självmordsbombare från att spränga sig i parti och minut. USA lägger mer pengar på underrättelseverksamhet än något annat land, men kunde vare sig stoppa al-Qaida eller Oklahomabombare.  

 En person som Breivik är dessutom en säkerhetspolitisk mardröm. Han var förvisso aktiv på högerextrema sajter, men hade inte mer extrema tankar än den genomsnittliga rasisten. Han var slug nog att inte gå omkring i nazistuniform eller på något annat sätt utmärka sig.

Men det är inte omöjligt att förhindra terror och det finns viktiga lärdomar att dra av varje nytt dåd.