Hur känns det att behöva konfronteras med sådan likgiltighet?

KOLUMNISTER

En timme in i rättegången rörande ett brott som har väckt berättigad internationell avsky hjälptes Johnny in i salen i rullstol.

Han har tvingats amputera delar av vänster fot och tittade under de kommande timmarna ofta på mannen som stal av honom i stället för att hjälpa honom upp från spåret.

Hur kändes det att sitta där, bara några meter från mannen som struntade i att han svävade i uppenbar livsfara, som pillade loss guldkedjan han hade runt halsen och vittjade fickorna på mobilen?

Hur känns det att behöva konfronteras med sådan likgiltighet, sådan hänsynslöshet, sådan brist på anständighet?

Det vet vi inte, ty då förhandlingen i sal 18 i Södertörns tingsrätt var över strax före klockan fem i eftermiddags förklarade Johnny för reportrarna och fotograferna som trängdes runt honom att det varit en lång dag och att han inte orkade ge intervjuer.

I rättsalen har han för all del berättat att han önskade att tjuven hade försökt hjälpa honom i stället för att stjäla, men jurister sysslar primärt med andra saker än känslor och åklagare Maria Gylder skyndade raskt vidare till bilderna från övervakningskameran från Sandsborgs tunnelbanestation den där sensommarnatten.

Jag vände bort huvudet då tåget kommer inrusande. Det är för ohyggligt, det går inte att se på.

Den misstänkte tunisiern, en ung man som tycks ha försörjt sig på brott sedan han kom till Stockholm, vill inte heller titta.

Han sitter med en vit handduk över huvudet, snörvlar fram ursäkter, förklarar att han behövde pengar till mat och bedyrar att han aldrig tidigare har begått brott.

Mobilen såldes till en egyptier som brukade hänga på Mcdonald's. Han fick 1 700 kronor. Det räckte precis till hyran.

Hur ska vi förhålla oss till en människa som så fullständigt tappat sin moraliska kompass som denne man har gjort?

Vi förhåller oss inte alls, vi lämnar över honom till juristerna och deras grubblande över straffsatser, praxis och skadestånd.

Den lille, självömkande mannen som har gjort detta påminner oss om vikten av att ha ett rättsväsende som ser till lagen, som inte låter känslor avgöra utgången, som framförallt inte faller till föga för den lilla men högröstade opinion som har skränat strunt om moraliskt underlägsna araber som inte bryr sig om medmänniskor i livsfara.

Åklagaren yrkade på tre och ett halvt års fängelse. Försvarsadvokaten påminde om att hur ohyggligt ett brott än kan te sig så är det inte straffbart att inte hjälpa en nödställd.

Rätten meddelade att dom avkunnas nästa vecka. Den åtalade fördes bort mellan häktesvakter, Johnny rullades ut av anhöriga och en äldre åhörare muttrade något om att det väl i vanlig jävla ordning blir skyddstillsyn.