Synen på brottslingar behöver moderniseras

KOLUMNISTER

Sex månaders påbackning på livstidsstraffet.

Det anser rättsväsendet vara lagom då en frigiven mördare misshandlar en kvinna allvarligt.

Vår syn på brottslingarna som notoriskt återfaller i farlig brottslighet lämnar en del övrigt att önska. 

Oisín Cantwell.
Oisín Cantwell.

Mannen som har avtjänat två mångåriga fängelsestraff för grova narkotikabrott och som 1994 dömdes till livstids fängelse för mord, tycks inte vara en rakt igenom behaglig människa.

Han stoppade in en revolver i en gammal väns mun, avlossade två skott och dumpade sedan kroppen i sjön Hjälmaren.

Det är så det går till i vissa miljöer då skulder inte betalas.

2009 släpptes mannen sedan Örebro tingsrätt omvandlat straffet till 23 års fängelse. Det var en villkorlig frigivning: om han begick nya brott under de sju åren som återstod tills han var fri på riktigt riskerade han att tvingas avtjäna återstoden av straffet.

Slog kvinna blodig

Hur har denne återfallsförbrytare då skött sig under de dryga tre åren i frihet? Bra, vad det verkar, tills han i september i fjol attackerade en kvinna han hade fått sova över hos.

Kvinnan, för övrigt en känd politiker och förre detta riksdagsledamot, vaknade av att mannen slog henne över munnen med knuten näve så att blodet forsade. Han slet sönder hennes kläder och hotade döda henne om hon ringde polisen.

Hon låste in sig i badrummet och ringde livrädd en väninna som i sin tur slog larm till polisen. 

I måndags dömdes mannen till fyra månaders fängelse för misshandel, olaga hot, övergrepp i rättssak och våldsamt motstånd (det sistnämnda för att han bråkade med en av poliserna som grep honom).

Hårdare tag hjälper inte

Han har all anledning att vara nöjd. För Stockholms tingsrätt nöjer sig med att plussa på med sex månader av de sju villkorliga åren.

Denna generositet är inte enkel att förstå. Huvudregeln säger att hela den villkorliga frigivningen ska vara förverkad och domstolen har kommit fram till att de nya brotten är allvarliga.

Nej, jag hävdar inte att hela straffet borde avtjänas. Det har passerat 19 år mellan brotten. Och misshandeln är förhållandevis lindrig jämfört med mordet.

Inte heller förespråkar jag hårdare tag. All kriminologisk erfarenhet visar att samhället förlorar mer än det tjänar på längre straff.

Men någonting är skevt då förstagångsförbrytare som har dömts till kortare straff låses in samtidigt som dem vi har all anledning att skydda oss emot ges betydande rabatter.

Om detta bör vi prata.