Fel av regeringen att vilja sänka advokaters lön

KOLUMNISTER

Att advokat Thomas Martinsson fick ersättningen för det stora kokainmålet sänkt med 1,5 miljoner kronor väcker onekligen en del besvärande frågor.

Själv sitter jag mest och väntar på att någon gapig debattör ska använda domstolens underkännande till något så dumt som att hävda att regeringen gör rätt i att vilja sänka kostnaderna för advokaterna.

Det har skrivits en hel del om förra veckans dom mot Jonas Oredsson och hans kumpaner, men väldigt lite om att Stockholms tingsrätt var måttligt imponerad av advokaternas kostnadsberäkningar.

Åklagarna i målet har varit mycket kritiska mot de inlämnade kraven på ersättning, och det är svårt att hävda något annat än att domstolen delar deras åsikt.

Vissa av räkningarna ser helt enkelt väldigt konstiga ut. Hur kan till exempel några av försvararna yrka ersättning för fler arbetstimmar än vad som anses vara debiterbara i en normal advokatverksamhet under ett år?

Varför var advokaten tvungen att åka till Martinique?

Och varför var Martinsson, Oredssons advokat, tvungen att åka till Martinique, trots att hans klient inte ens var misstänkt i den delen av utredningen?

Tingsrätten underkänner inte utan syrlighet Martinssons optimistiska krav och sänker dennes ersättning från 5.8 miljoner till 4,3. Även några av de övriga advokaterna åker på anmärkningsvärt höga bakslag.

Hela den här soppan är givetvis julafton för alla dem som inbillar sig att advokater är ett gäng amoraliska figurer som ägnar dagarna åt att försöka lirka loss pedofiler och mördare från fängelse och som om det inte vore nog med detta dessutom har mage att lämna in saltade räkningar.

 (En felaktig föreställning som pressen dessvärre ibland underblåser. För en tid sedan kunde till exempel Aftonbladet berätta vilka advokater som "har plockat ut mest i arvoden".  En mer korrekt beskrivning hade varit att domstolarna bestämmer vad som är skäligt för utfört arbete).

Utredning tillsatt för att se över ersättningarna

Det kan dessvärre vara så illa att regeringen kommer att försöka utnyttja denna populistiska uppfattning om vad en advokat är för att genomföra en fiffig liten besparing. En utredning har nämligen tillsatts för att se över ersättningarna.

Bakgrunden är att anslaget för rättsliga biträden 2012 uppgick till nästan 2,2 miljarder kronor, en ökning med 1,2 miljarder sedan år 2000. Detta kan vid en första anblick te sig märkligt, men beror till största del på att antalet mål i domstolar under samma period ökat dramatiskt.

Det är i sig inte problematiskt att det nuvarande systemet utreds och kanske reformeras. Det finns onekligen brister som behöver korrigeras.

Att utredaren har fått i uppdrag att undersöka om det går att begränsa rätten till en offentlig försvarare eller målsägarbiträde är dock oroande. Det är nämligen svårt, för att inte säga omöjligt, att se hur detta ska gå till utan att rättssäkerheten för åtalade och brottsoffer försämras betydligt.

Advokatens roll är nämligen inte att försöka förhindra att diverse lömska typer slipper undan de straff de förtjänar. Advokatens roll är att se till att en åtalad får en rättvis och objektiv rättegång.

Tar uppdraget på allvar

Kort sagt ett arbete som är nödvändigt i ett samhälle som vill nå upp till någon form av grundläggande nivå av anständighet.

Åklagaren och försvararen är nu inte två jämbördiga parter då de träder in i rättsalen. Åklagaren har staten och polisväsendet i ryggen, advokaten bara sig själv.

Ett förhållande som då polisen har gjort en dålig utredning, vilket dessvärre inte är helt ovanligt, kan leda till att försvaret tvingas göra egna utredningar.

Vi har sett det ske gång på gång senare år. Advokat Björn Hurtig under målet mot barnläkaren. Kollegan Johan Eriksson sedan han i hovrätten tagit över en annan advokats uppdrag rörande en polis som dömts till sex års fängelse för grov våldtäkt.

Två exempel på hur advokater genom hårt och kostnadskrävande arbete har gett domstolarna ett helt nytt underlag, ett underlag som i båda fallen ledde till friande domar.

Jag betvivlar inte att det finns jurister som har försökt bluffa sig till bättre betalt. Men att ersättningarna stundom blir väldigt höga beror i regel på att advokater har tagit sitt uppdrag på allvar och haft höga kostnader.

De som anser att advokater tjänar för bra har en skyldighet att svara på följande fråga:

Är sämre och mindre rättvisa rättegångar ett rimligt pris att betala för en besparing som bara utgör en bråkdel av samhällets totala kostnader för rättsväsendet?