Dagens namn: Ragnar, Ragna
STÖRST I SVERIGE - 3,5 MILJONER LÄSARE VARJE DAG

Hög tid att reda ut begreppen

Sällan har så många haft så mycket fel som i debatten om samtycke.

Det är hög tid att reda ut begreppen.

Det bör inte ha undgått någon att den senaste friande domen i ett våldtäktsmål har väckt starka reaktioner.

Jag tillhör dem som anser att domen är felaktig. Mannen frias trots att Lunds tingsrätt kommer fram till att det är bevisat att han har tvingat till sig samlag med våld och trots att ett vittne och två poliser under rättegången beskrev kvinnan som "uppriven och hejdlöst gråtande" sedan hon lämnat hans lägenhet.

”Det fanns underlag för fällande dom”

Därmed fanns stödbevisning. Därmed fanns tillräckligt underlag för fällande dom.

Den fullt rimliga kritiken mot utslaget har lett till ännu en debatt om införande av samtycke i sexualbrottlagstiftningen.

Det är en debatt som innehåller en hel del mindre rimliga inslag. Frågan är om någon annan diskussion i vår tid har trasslat in sig i så många felaktigheter och missförstånd som denna.

Minst uthärdliga är de personer, företrädelsevis män, som på bloggar, twitter och i andra forum på nätet raljerar över att ett krav på samtycke innebär att ett kontrakt om sex måste undertecknas.

”Det skulle inte ens behövas en överenskommelse med ord”

Så är det givetvis inte. Det skulle inte ens behövas en överenskommelse med ord. Det handlar även fortsättningsvis om att vara vaksam på hur partnern reagerar med kroppsspråk, eventuellt ökad intimitet och blickar.

Endast marginellt mindre förvirrad är en bland anhängare till lagändringen ganska spridd uppfattning om reformen leder till omvänd bevisbörda.

Så här skrev till exempel Aftonbladet i en faktaruta i går:

"En samtyckeslag innebär kortfattat att bevisbördan läggs på förövaren i stället för på offret och att den som har sex måste försäkra sig om att partnern vill ha sex."

Det är två sakfel i en mening. Dels ligger bevisbördan i dag på åklagaren, inte på den drabbade. Dels skulle det även med en lagändring dessbättre vara åklagarens uppgift att bevisa brott.

Att som åtalad bevisa sin oskuld är ofta omöjligt. Det är en ordning som inte bara strider mot alla rättsprinciper utan även mot FN:s deklaration om de mänskliga rättigheternas krav på en rättvis rättegång.

”Jämförelsen är mindre lyckad”

Mer sansade förespråkare brukar framhålla att lagändringen skulle ha en normerande verkan. Att det skulle leda till en tydlig markering hur samhället ser på sexualbrott.

De har en viktig poäng. Mindre lyckad är dock den vanligt förekommande jämförelsen med hur förbudet mot barnaga har påverkat vår syn på hur vi får behandla våra små.

Jämförelsen är svag. Det är en jämförelse mellan å ena sidan kriminalisering av ett tidigare tillåtet beteende (barnaga) med ett beteende som redan är olagligt (våldtäkt).

Det verkar dessutom som att vissa tror att en samtyckeslag skulle leda till betydligt fler åtal och fällande domar.

Så är, som åtskilliga jurister har påpekat, knappast fallet. Svårigheterna i sexbrottmål kommer att finns kvar. Det finns i regel inga vittnen till våldtäkter. Den tekniska bevisningen är ofta svag, för att inte säga obefintlig. Och att bevisa att det inte fanns något samtycke blir inte lätt.

Avslutningsvis: en reform skulle leda till att den åtalade i större utsträckning tvingas redogöra för hur han kom fram till att samtycke förelåg. Så är i och för sig fallet redan i dag, men detta skulle tydliggöras.

”Offrets uppförande blir viktigare”

Men även offrets uppförande blir viktigare. Även hen måste ju förklara sitt beteende och berätta på vilka grunder det inte fanns samtycke.

Det var på framförallt denna grund tunga instanser som Riksåklagaren och Advokatsamfundet sa nej till samtycke då frågan för några år sedan var uppe till diskussion. För att uppmärksamheten i större utsträckning än i dag kommer att riktas mot offret.

Det var så sent som den 1 juli förra året som lagstiftningen rörande sexualbrott ändrades senast. Det innebar att fler typer av sexuella övergrepp räknas som våldtäkt.

Jag tycker att reformen bör utvärderas ordentligt innan vi börjar peta i bestämmelserna igen. Enstaka dåliga domar innebär nämligen inte nödvändigtvis att det är fel på lagen.  

Oisín Cantwell

Visa fler
Om Aftonbladet