Rådman sparkad efter 14 brott

KOLUMNISTER

Det skrivs en del om nämndemän som klantar till det så till den grad att stora rättegångar måste tas om.

I går beslöt en tingsrätt att det var korrekt att sparka en rådman som har kritiserats fyra gånger av JO och dömts för 14 fall av tjänstefel av Högsta domstolen.

Det gick snett redan från början för domaren som anställdes 2002 vid en norrländsk tingsrätt.

Bara några år senare hade han kritiserats tre gånger av JO för alltför långsam handläggning av ärenden och för att ha struntat att besvara förfrågningar.

Efter det gjorde JO en specialgranskning av rådmannens förehavanden och beslöt att rikta allvarlig kritik mot honom.

När sedan domstolssekreterare och notarier anmälde honom för att vara ett arbetsmiljöproblem – flera av dem fick stödsamtal efter att ha blivit hårdhänt utskällda – placerade arbetsgivaren om honom till ett annat våningsplan.

Men problemen fortsatte, och 2010 tilldelade Statens ansvarsnämnd honom en varning för att inte ha skött sitt arbete, brustit i närvaro och ägnat stor del av arbetstiden åt privata göranden.

Rådmannen överklagade beslutet till tingsrätt, som konstaterade att han allvarligt brustit i 16 mål och underkände hans talan.

När sedan hovrätten dömde mannen till dagsböter för tjänstefel efter att inte ha skrivit klart 22 domar i tid fick arbetsgivaren nog, stängde av honom och begärde att ansvarsnämnden skulle sparka honom.

Högsta domstolen konstaterade 14 tjänstefel och ytterligare sju fall där rådmannen uppsåtligen struntat i sina yrkesplikter.

I oktober 2011 fick domaren sparken. Hans fack, Jusek, förde talan till Arbetsdomstolen, men drog sig snart ur.

Sedan dess har målet handlagts av Stockholms tingsrätt i den aktuella tingsrättens namn.

Nya egendomligheter dök upp: rådmannen hade struntat i rättegångar där han satt som ordförande och satt i stället på tjänsterummet och babblade i telefon med kompisar. Andra domare tvingades till blixtinhopp.

Och mannens fru, inte ens anställd på domstolen, hade skrivit två av hans domar.

Inte heller faktumet att han tre gånger sprang och gömde sig då polis kom till tingsrätten för att delge honom beslut imponerade.

Rådmannen har, inte helt överraskande, en annan version. Han tycker att JO-kritiken och domarna mot honom är felaktiga och hänvisar begångna misstag till för hög arbetsbelastning och till en arbetsgivare som motarbetar honom.

Det är mycket svårt att sparka en domare. Det är en god ordning som bygger på tanken att dessa ämbetsmän ska döma självständigt utan att behöva ta hänsyn till sin popularitet eller hur vindarna för tillfället blåser i samhället.

I går fastställde dock tingsrätten ansvarsnämndens beslut. Det är bra. Det ska inte vara omöjligt att sparka domare och denne rådman har visat sig vara uppenbart olämplig.