Tar polis och åklagare det nazistiska våldet på tillräckligt allvar?

KOLUMNISTER

Utredningen om ett nazistiskt mordförsök på en svart man har, trots god bevisning, lagts ned.

Det är tredje gången bara i år som polis och åklagare under egendomliga omständigheter har misslyckas med att klara upp grovt högerextremt våld.

Kvällens avsnitt av Uppdrag Granskning är en lika viktig som obehaglig genomgång av hur det nazistiska våldet trappades upp i Stockholm tiden innan attacken i Kärrtorp i vintras.

Sent på kvällen 7 december överföll fyra unga män en svart man på Hökarängens tunnelbanestation.

– Vi är nationalister. Du ska dö, negerjävel, skrek de.

Mannen lyckades dock slå sig fri och kunde springa ifrån dem.

Inte många minuter senare gav de sig i stället på Fidel Ogu, på besök från Nigeria. De knivhögg honom i magen. Läkare skulle senare berätta att han bara var minuter från att dö.

Då polisen en vecka senare grep ett betydande antal nazister efter deras våldsamma upplopp i Kärrtorp visade det sig att tre av dem gick att identifiera från Hökarängen.

Utredningsläget rörande mordförsöket på Ogu var gynnsamt: det fanns vittnen, bilder från en övervakningskamera, dna. Ändå har åklagare lagt ner ärendet.

Orsaken var att materialet inte var tillräckligt för att reda ut vem som hade gjort vad. Det stämmer säkert. Åklagare kastar inte fall där de tror på fällande dom i papperskorgen. Faktum är att de inte får det.

Men det gick anmärkningsvärt fort att lägga ner ärendet. Kanske skulle något nytt vittne dyka upp om utredningen gavs en andra chans? Möjligen skulle någon av nazisterna vika ner sig om de pressades i nya förhör?

Att jag ställer dessa frågor beror på att vi på senare tid har sett häpnadsväckande dåliga insatser från poliser och åklagare rörande högerextremt våld.

I Uppsala misshandlades i somras en man av nazister på ett torg. Överfallet fångades på övervakningsbilder, men polisen kom inte många millimeter framåt.

Först efter det att Uppsala nya tidning granskat bevis och utredningsinsats öppnades förundersökningen igen.

Den grova misshandeln av vänsterpartiets ordförande i Dalarna, Daniel Riazat, ska vi bara inte tala om.

Riazat överfölls i samband med en attack mot ett antirasistiskt möte i Ludvika i januari 2012. Våld mot politiker är även ett angrepp på demokratin, men i stället för att prioritera ärendet bollades det fram och tillbaka mellan tre åklagare.

När misshandeln för någon månad sedan till slut nådde rättssalen var det försent. Det hade gått för lång tid. Vittnenas minnesbilder var för suddiga. Åklagaren fick göra något så ovanligt som att under rättegång lägga ner sitt ärende.

Den åtalade Emil Hagberg, en av ledarna för Svenska motståndsrörelsen och fälld i den första Kärrtorprättegången, klarade sig.

Tre tveksamma insatser är ett alldeles för magert underlag för att med trovärdighet kunna dra slutsatser. Olika polismyndigheter har gjort utredningarna och omständigheterna i fallen skiljer sig åt.

Möjligen är det dessutom en slump att dessa överfall sker inom loppet av något år. Men låt oss inte glömma att vi ser den största högerextrema mobiliseringen i Sverige sedan andra världskriget.

Nazistiska Svenskarnas parti kandiderar i minst 30 kommuner i höstens val och stiftelsen Expo har noterat en högre grad av aktivitet bland de grupper som vill skapa ett rasrent Sverige än någonsin tidigare.

I det läget är det djupt olustigt att ens behöva fråga:

Tar poliser och åklagare det nazistiska våldet på tillräckligt allvar?