”Bye, bye, nazister”

1 av 3 | Foto: CAROLINA BYRMO
KOLUMNISTER

Goda nyheter till alla ni rektorer som inte vill släppa in nazister i skolan:
Under en debatt i kväll sa justitiekansler Anna Skarhed att den tolkning av lagen som tvingar er att göra det är orimlig.

Ett 40-tal jurister, lärare, rektorer, ledarskribenter och annat löst folk sökte sig på torsdagskvällen till en av Stockholms advokatbyråer för att lyssna på vad några lagkloka hade att säga om den eländiga ordning som tvingar skolan att låta nazister och rasister föreläsa för våra ungdomar.
Ett ämne som vållat en hel del rubriker de senaste månaderna, nu senast härom dagen då rektorn på ett gymnasium i Norrköping hotat elever med polis sedan de försökt genomföra en tyst manifestation mot en besökande sverigedemokrat.

Moderator Clarence Crafoord bad paneldeltagarna att försöka komma till poängen så snabbt som möjligt, vilket vissa visade sig vara skickligare på än andra.
Jonas Norström, chefsjurist på Skolverket, läste upp stycken ur utbildningsutskottet betänkande 2011/12:UbU14 och JO 2007-10-26 dnr, 4192-2006 och sa att journalisterna varit orättvisa och inte velat förstå att myndigheten lutade sig mot gällande praxis och inte hade annat val än att rekommendera rektorer att släppa in alla partier som bad om tillträde till debatter och bokbord och allt var det nu är.
Den redan från början begränsade tillgången på syre i det kvava rummet minskade med oroväckande hastighet medan chefsjuristen malde på om att det vore olämpligt av Skolverket att försöka sig på en självständig prövning av det något oklara rättsläget på området.
Advokat Percy Bratt påpekade att redan närvaron av en nazist kommer att skapa obehag hos många elever. Det är inte bara en fråga om juridik, det handlar även om psykologi.

Däri har han helt rätt. Ska barn med judiskt eller romskt ursprung verkligen behöva lyssna på företrädare för en ideologi som inte anser att de har rätt existera?
Sedan var det dags för Johan Hirschhfeldt, tidigare president för Svea hovrätt, att ta till orda. Han har fått regeringens uppdrag att utreda vad som kan göras åt situationen (dock utan fria händer: utbildningsminister Björklund vill inte ens höra talas om ändringar i grundlagen).
Hirschhfeldt var av lätt insedda skäl försiktig, men berättade att inget är nytt under solen. Han hade hittat ett betänkande från 1935 som vred och vände på problemet med nazister och kommunister i skolvärlden.

Ska åsikter som de flesta av oss avskyr visas upp för eleverna? Är det kanske rent av en del av deras demokratiska uppfostran?
Ja, ansåg Justitiekansler Anna Skarhed. Det leder förhoppningsvis till att ungdomarnas tankar utvecklas och att de vaccineras mot nazism.
Bara att gilla läget, alltså? Nej, det visade sig att JK tycker att den tolkning av ett utslag i regeringsrätten från 1981 som gett vilket bottenskrap som helst tillträde till gymnasieskolornas aulor inte håller.

Det är, anser Skarhed, alls inte så att alla måste bjudas in om en får komma. Grundlagens krav på objektivitet går att upprätthålla genom att till exempel bara bjuda in riksdagspartierna. Svårare än så behöver det inte vara. Bye, bye, nazister.
Jag gick efter två timmars debatt och avslutande frågestund ut i den varma sensommarkvällen och tänkte att det var klokt av regeringen att tillsätta en utredare för att en gång för alla bringa klarhet i all denna juridiska förvirring.
Jag vet dock inte om det finns anledning att känna glädje eller sorg om det skulle visa sig att nuvarande lagstiftning är tillräcklig för att skolan ska kunna säga nej till politiker som representerar samma ideologi som de personer som gjorde sig skyldiga till mänsklighetens grövsta brott.

Tänk om det är så enkelt att det enda skälet till att vi befinner oss i denna oacceptabla situation är att paragraferna har tolkats uselt?