Svårt att döma när experter tycker olika

KOLUMNISTER

Att avgöra om en person ska dömas till fängelse eller vård då experterna tycker olika är inte en helt enkel uppgift.

Det är med andra ord inte säkert att domen mot dagispedofilen står sig om den prövas av hovrätt.

Att den 21-årige mannen är skyldig till att ha begått ett betydande antal sexuella övergrepp på åtskilliga barn råder det ingen tvekan om.

Hans erkännanden stöds av filmer som hittats i hans dator och mobil samt av förhör med barn, föräldrar och personal. Åklagaren hade kort sagt ett robust bevismaterial till sitt förfogande.
 

Det juridiska efterspelet kom därför att påminna om rättegången mot Anders Behring Breivik: skuldfrågan är inte mycket att dividera om, men hur gör vi med påföljden? Fängelse eller vård?

I båda dessa rättsfall har nämligen olika experter kommit till olika slutsatser. Rättsmedicinalverket konstaterade först att 21-åringen förvisso var psykiskt sjuk, men inte sjukare än att det gick att döma honom till fängelse. Sedan gjorde Socialstyrelsens rättsliga råd en motsatt bedömning.

Rättspsykiatri är ingen exakt vetenskap och att under dessa omständigheter navigera rätt är en allt annat än tacksam uppgift för en domstol.

Kalmar tingsrätt anser att den bedömning som rättsliga rådets expert har gjort är "mycket övertygande". Den unge mannen har begått brotten under en "allvarlig psykisk störning" som ännu består.

Jag var inte närvarande under rättegången och tänker därför inte ha några synpunkter på huruvida domstolen har gjort en korrekt bedömning eller inte.

Men det är alls inte säkert att domen står sig. Våra lagstiftare har de senaste årtiondena gjort det svårare och svårare att döma till rättspsykiatrisk vård, då det av någon outgrundlig anledning anses vara viktigt att svårt sjuka människor ska sitta i fängelse.
 

Rättshistorien i modern tid lär oss dessutom att det inte är ovanligt att domstolar kommer till olika uppfattningar då denna svåra fråga ska avgöras. 

Ta bara Mijailo Mijailovic, Anna Lindhs mördare. I en utredning var han tillräckligt frisk för fängelse, i en annan för sjuk. Han dömdes till livstids fängelse i tingsrätten, vård i hovrätten och fängelse i högsta domstolen.

Mijailovic har sedan dess varit svårt sjuk och tillbringat den mesta tiden på olika rättspsykiatriska kliniker. Var fängelse verkligen rätt? Högsta domstolens tidigare ordförande, Johan Munck, har offentligt uttryckt tvivel.

Det vore bra om tingsrättens bedömning står sig. Rimligen är möjligheterna att göra någonting åt denne persons uppenbart farliga störning större inom vården än på ett fängelse.
 

Och han har lika lite möjlighet att våldföra sig på nya barn om han hålls inlåst på en rättspsykiatrisk klinik som om han skulle tillbringa dagarna i en cell på Norrtäljeanstalten. 

En vanlig missuppfattning är att brottslingar som döms till vård snabbt duperar någon välmenande men naiv psykiatriker och är ute igen inom ett halvår. Så är inte fallet. Inte sällan är vårdtiden längre än vad ett fängelsestraff hade inneburit.

En inventering som Socialstyrelsen gjorde år 2005 visade att sex personer hållits inspärrade av rättspsykiatrin i mer än 30 år. Ytterligare tre i över 40 år.

Det kan vara värt att tänka på.