Fanns något annat rimligt motiv än hans hudfärg?

KOLUMNISTER

En ung man som pekar ut sina vänner.

Han är åklagarens viktigaste bevis i åtalet mot de tre nazister som misstänks ha försökt mörda en svart man i Stockholm förra vintern.

Sent på kvällen den 7 december förra året överföll några unga män tillhörande Svenska motståndsrörelsen, Sveriges farligaste nazistiska organisation, inom loppet av några minuter två svarta män på Hökarängens t-banestation.

Den ena lyckades slå sig fri, den andra knivhöggs i magen och var bara minuter från att dö.

Måttligt intresserade utredare lade snart ner fallet, trots ett hyfsat bevisläge i form av bland annat övervakningsbilder från tunnelbanan.

Starkaste kortet

Men efter att SVT:s Uppdrag granskning i våras sände ett reportage om överfallen hörde en ung man av sig till polisen.

Han var en av de fyra männen och han var beredd att peka ut de andra.

Av åtalet, som i dag väcktes, framgår dels att ynglingen är åklagarens starkaste kort, dels att han är livrädd.

Han har i korthet berättat att han är god vän med en av de tre nazisterna, att han träffade dem på en fest i Farsta den aktuella kvällen och att de började bråka med andra gäster.

De lämnade festen och när han började ifrågasätta de andras beteende blev han hotad med kniv. Han ville åka hem men tvingades med till Hökarängen. På tunnelbanan skreks det nazistiska slagord.

Höll sig i bakgrunden

Exakt vad som hände när de steg av tåget vet han inte. Han höll sig i bakgrunden. Han vet att de andra slog en svart man. Sedan inleddes en jakt.

På väg hemåt lite senare sa en av nazisterna något i stil med "jag fick honom, jag stack den jäveln". Vittnet har kunnat beskriva kniven, som slängdes in i badrummet hemma hos en av dem.

Nästa dag blev ynglingen uppsökt av medlemmar i Svenska motståndsrörelsen som förklarade att "organisationen inte tycker om att man pratar med polisen".

Detta vittnesmål kommer att bli viktigt under rättegången. Men åklagare Sara Malmhester har även andra bevis. En av de åtalade har stänkt blod omkring sig i Hökarängen, sms-trafiken i de misstänktas mobiler avslöjar att de hade täta kontakter under den aktuella natten, två nya vittnen har lämnat värdefulla uppgifter.

Juridiskt krångligt

Det kommer med andra ord inte att krävas en alltför stor ansträngning för att knyta nazisterna till överfallen. Men sedan blir det svårare.

Åklagaren vet nämligen inte vem i trion som utdelade hugget. Inte överraskande nekar de misstänkta, som veckan efter Hökarängen för övrigt deltog i det våldsamma upploppet i Kärrtorp.

Därför åtalas de för att i samförstånd ha försökt mörda sitt offer. Här finns för säkerhets skull även ett andrahandsyrkande: de är i varje fall alla tre skyldiga till medhjälp till försök till mord.

En juridiskt krånglig situation, men allt annat än omöjlig.

En åklagare måste inte nödvändigtvis bevisa vem som har gjort exakt vad. Det mest kända exemplet är Malexander, där tre nazister dömdes till livstids fängelse trots att det inte var utrett vem av dem som sköt ihjäl de två poliserna.

Jag tror att bevisningen räcker. Och om männen fälls så kommer tingsrätten dessutom att hålla med åklagaren om att det rör sig om hatbrott.

För vilket annat rimligt motiv än hudfärg fanns för dessa nazister att ge sig på en för dem okänd människa och försöka mörda honom?