Fängelsedomar revs upp efter granskning

Högsta domstolen i Stockholm.
Foto: Björn Lindahl
Högsta domstolen i Stockholm.
KOLUMNISTER

580 skattebrottsdomar har rivits upp och 42 personer har släppts ur fängelse.

Att rapporten om denna rättsskandal har passerat nästan obemärkt är besynnerligt.

Ekobrottsmyndigheten och åklagarmyndigheten presenterade i onsdags en sammanställning över konsekvenserna av ett beslut rörande dubbelbestraffning som Högsta domstolen fattade år 2013.

Granskningen omfattade drygt 2700 ärenden och resultatet är förskräckligt.

I drygt 580 fall har någon av dessa myndigheter begärt resning till förmån för den dömde. Med något enstaka undantag har domstolarna friat dessa personer. Bland annat har 42 fängelsedomar rivits upp.
 

Att dessa närmast osannolika siffror mest blivit notiser i pressen är egendomligt. Kanske är skattebrott för trist. Kanske drunknade rapporten i rapporteringen från terrorattentaten i Paris. Kanske finns det något annat skäl.

Hur kunde det då gå så illa att så här många människor dömts felaktigt och i vissa fall fått sina liv förstörda?

Det hela började i februari 2009, då Europadomstolen slog näven i bordet rörande dubbelbestraffning.

Att ett och samma brott inte ska leda till dubbla sanktioner av straffrättslig karaktär borde vara en självklarhet i en rimligt fungerande rättsstat, men högsta domstolen lyckades med konststycket att komma fram till att det gick alldeles utmärkt att dels ålägga en fuskare skattetillägg, dels väcka åtal.

Det var med andra ord inte så noga med grundläggande rättsliga principer och vad perukstockarna i Strasbourg ansåg behövde inte Sverige bry sig om.
 

Tingsrätter och hovrätter fortsatte att döma skojare på löpande band, men så en dag fick en domare i Haparanda ont i magen av att en fiskare som hade betalat ett avsevärt skattetillägg även var åtalad för grovt skattebrott.

Han befarade att detta kunde bryta mot EU:s förbud mot dubbelbestraffning och begärde ett förhandsbesked från EU-domstolen. Svaret var tydligt: den svenska ordningen tycktes bryta mot stadgarna.

Högsta domstolen ryckte upp sig, tog intryck av beskedet och beslöt i juli 2013 att ändra praxis.

Något överraskande men anständigt nog beslöt även juristerna att bevilja resning för en person som hade dömts innan de nya reglerna trädde i kraft. Det var ett avsteg från grundregeln att nya sätt att tolka lagen inte är skäl för resning.
 

En möjlig förklaring till att högsta domstolen gick så här långt är att det var ett sätt att be om ursäkt för tidigare visad arrogans. 

Fängelseportarna öppnades och människor återfick sin frihet.

Ordet skandal är, möjligen efter censur, det mest missbrukade substantivet i det svenska språket.

Det är ingen skandal att domstolar dömer efter den praxis som HD bestämmer.

Men det är oacceptabelt att det tog över fyra år för justitieråden på Riddarhustorget att inse att en människa inte får dömas två gånger för samma brott.