Cirkus Bergwall är tyvärr inte över än

1 av 3 | Foto: ULF PALM/TT
Sture Bergwall på väg in till förvaltningsrätten med sin advokat Anwar Osman
KOLUMNISTER

Att Sture Bergwall skulle släppas helt fri var närmast en formsak.

Är cirkus Quick därmed äntligen över? Dessvärre inte.

 "Fri! Fri på riktigt!" twittrade Bergwall vid 14-tiden.

Att den före detta seriemördarens glädje efter 23 år av rättspsykiatrisk tvångsvård är äkta behöver ingen betvivla, men han kan knappast ha blivit överraskad.

Redan för ett år sedan övergick nämligen den slutna vården i öppen och Bergwall har sedan dess i princip varit fri, även om han med jämna mellanrum tvingats lämna urinprov för att bevisa drogfrihet.

Och dagens beslut av Förvaltningsrätten i Falun kom sedan överläkaren på Säters sjukhus själv ansökt om att vården helt ska upphöra. Åklagaren hade inga invändningar och det ska i ett sådant läge mycket till för att en domstol ska sätta sig på tvären.

Ännu ett kapitel i en av de mindre smickrande berättelserna i svensk rättshistoria är färdigskrivet. Men det sista ordet är inte sagt.

I sommar ska den så kallade Bergwallkommissionen, ledd av statsvetarprofessor Daniel Tarschys, lägga fram sin rapport.

Var det strukturella brister inom rättsväsendet och rättspsykiatrin som ledde fram till att en psykiskt sjuk narkoman kunde ljuga sig till åtta morddomar?  Vad bör förbättras för att något liknande inte ska upprepas?

Kommissionen kommer förhoppningsvis att kunna ge något slags svar på dessa allt annat än oväsentliga frågor.

I den bästa av alla världar skulle rapporten sätta punkt för cirkus Quick, men nu lever vi som bekant inte i den.

Göran Lambertz, justitieråd i högsta domstolen samt frilansande privatspanare, skriver bok. Han anser att morddomarna är korrekta och att Bergwall ska anses vara skyldig.

Lambertz har i ett antal debattartiklar och intervjuer pekat på omständigheter som han anser binder Bergwall till brotten, ett engagemang som Marianne Lundius, högsta domstolens ordförande, varit allt annat än förtjust i.

Lundius har varit överraskande rättfram: hon anser att Lambertz agerande riskerar att skada förtroendet för högsta domstolen och för domstolar i allmänhet.

Inte mycket tyder på att en bok i ämnet skulle bidra till att återupprätta förtroendet.

Berättelsen om seriemördaren som slutade ljuga är en berättelse om ett rättsväsende som gick vilse och som genom undanröjandet av domarna bad om förlåtelse.

Det är ännu för tidigt att säga hur djup skadan blev.