BDSM-sex är en juridisk gråzon

KOLUMNISTER

Domstolarnas bedömningar av BDSM-sex verkar vara en enda röra.

Nu har Högsta domstolen fått en möjlighet att sätta ner foten.

Det var, anmärkningsvärt nog, först vid årsskiftet 2008/2009 som Socialstyrelsen tog bort sadomasochism som psykisk diagnos.

Lars-Erik Holm, myndighetens dåvarande generaldirektör, förklarade beslutet med att diagnosen "stammar från en tid när annat än heterosexuell missionärsställning sågs som sexuella perversioner".

Sedan dess har det gått undan. Ta bara trilogin Fifty shades, som innehåller erotiska scener med inslag av våld. Den har sålts i 90 miljoner exemplar på 52 olika språk och torde återfinnas även i en del kristdemokratiska bokhyllor.
Människor som praktiserar BDSM  – ett samlingsbegrepp för olika sorters sex och emotioner som kretsar kring maktförskjutning och upplevelser av smärta och njutning – stigmatiseras ännu. Men det tycks gå åt rätt håll.

Frågan är dock om tingsrätter och hovrätter har hängt med i svängarna. De senaste åren har ett antal domar avkunnats där gärningarna liknar varandra men där resonemang och slutsatser milt sagt spretar åt olika håll.

Men låt mig återkomma till dessa fall och först förklara hur rättsväsendet ser på samtycke till våld, en fråga av avgörande betydelse i sammanhanget.

Gränsen för vad som är ok går normalt vid gränsen mellan ringa misshandel och misshandel av normalgraden. (Men i vissa fall accepteras även grövre våld. Tur det. Annars skulle inte hockeymatcher gå att spela. Och en läkare som skär i dig ska inte ställas inför rätta.).
Så långt är juridiken hyfsat enkel. Men när det kommer till sex blir det svårare.

I Malmö för några år sedan fick en kvinna skador på brösten under ett sexuellt rollspel. Det uppstod även blånader på rumpan och blygdläppar. Misshandel av normalgraden och således brottsligt.

Men våldet ansågs ha utövats som ett led i att tillfredsställa sexuellt önskemål i enlighet med ömsesidig överenskommelse. Därför friades mannen. 

I Halmstad friades en kvinna som bränt sin partner penis med plattång. Skadorna var ganska omfattande, men han hade tjatat sig till det.

Stockholms tingsrätt dömde i ett mål där en kvinna utsatts för skendränkning. Hon drabbades av panik och fick svårt att andas. Men då effekterna inte var livshotande ansågs det handla om misshandel av normalgraden.
Dock: giltigt samtycke till skendränkningen förelåg. Domstolen ansåg att det skedde för att tillgodose sexuella önskemål. Dessutom hade kvinnan möjlighet att avbryta skeendet när och om hon önskade. Friande dom.

Så långt fall där domstolarna har sagt att våldet varit okej. Nyligen dömde dock Svea hovrätt en man till åtta månaders fängelse, bland annat för att flera gånger bränt en kvinna på stjärten med tändstickor.

Domstolen konstaterade att samtycke förelåg, men ansåg ändå att det rörde sig om straffbar misshandel av normalgraden.
Dessutom fälldes mannen för att ha skurit kvinnan med kniv i armen. Hovrätten anser att han kan ha trott att hon var med på noterna, på juridiska putativt samtycke, men det räckte inte.

Jag har ingen uppfattning om huruvida domen är korrekt eller ej, men om skendränkning kan vara lagligt och tändstickor mot rumpan brottsligt tycks gränserna vara oklara.

Mannen har överklagat till Högsta domstolen. Jag hoppas att landets högsta jurister tar upp fallet. BDSM-utövare ska inte behöva leva i en gråzon där det är oklart vad som är rättsligt acceptabelt.