Om mardrömmen på Ikea vet vi bara en enda sak

Foto: PER GROTH
KOLUMNISTER

VÄSTERÅS. I polishuset i Västerås samlades i dag reportrar och fotografer för att ta del av vad åklagare och kommenderingschef hade att berätta om morden på IKEA.

Många var de frågor som ställdes, få var de svar som fanns att ge.

Victoria Holmgren, presstalesperson hos polisen i Västmanland var andfådd efter att ha sprungit i trappor och inledde presskonferensen med att vädja till journalisterna att lyssna på svaren och inte idissla samma frågor gång på gång.

Vice chefsåklagare Eva Morén och polisens kommenderingschef Per Ågren skulle sätta sig på podiet i hörsal Olympia klockan tolv, men minut lades till minut utan att de dök upp.

Otåliga journalister – lokaltidningar, riksmedia, norsk radio och tv – sammanlagt ett 20-tal reportrar och fotografer – muttrade och intervjuade varandra för att få tiden att gå. ”Har du jobbat hela sommaren?”. ”Nej, två veckors semester”.

Intressantare var att ta del av den ambitiösa lilla utställningen över polisiär historia utanför aulan. ”Morddramat på ångfartyget prins Carl”, ”Tillbergamorden – första gången fingeravtryck användes som bevis”, ”Salaligan”.

När så åklagare Morén och polischef Ågren till slut dök upp så visade det sig snart att de inte hade något att säga utöver det vi redan visste.

”Förundersökningssekretess”, ”Vi ska försöka klarlägga vad som har hänt”, ”Åtskilliga förhör återstår”. Det var de gamla vanliga mordutredarsvaren på de gamla vanliga frågorna.

Så vad vet vi egentligen? En kvinna och en man, mor och son, hemmahörande i Västerbotten, mördades i går på Ikea i Västerås. Möjligen skurna till döds med knivar från varuhusets husgerådsavdelning

Misstänkt för dessa till synes besinningslösa våldsbrott är en ung man som nyligen kom till Sverige och som bor på en flyktingförläggning i länet. Han nekar till anklagelserna och är bara skäligen misstänkt, vilket innebär att bevisen mot honom är svaga.

Starkare är misstankarna mot en annan man från flyktingförläggningen. Men han skadades allvarligt i samband med morden, ligger nyopererad på sjukhus och har ännu inte kunnat höras. Vem skar honom? Det vet vi ännu inte.

Det finns inga kända kopplingar mellan misstänkta och offer. Inte heller har något politiskt eller religiöst motiv kunnat skönjas.

”Terrordåd?”, undrade en reporter upphetsat. ”Inget tyder på det”, svarade polischef Ågren.

Polischefen sa även att ”trygghetsskapande arbete pågår”, vilket är en omskrivning för att länets samtliga asylboenden polisbevakas. Även på andra håll i landet får flyktingar skydd.

Det är klokt. Andra mördare än pursvenskar är julafton för nätets rasistiska kloaksajter, kommentarfältherrarna hetsar varandra och det går inte att utesluta att någon får för sig att göra någonting.

Om det är al Qaida eller psykisk sjukdom som ligger bakom denna fruktansvärda händelse är i dessa kretsar av underordnad betydelse.

När åklagare och polischef pratat färdigt var det dags för enskilda intervjuer. Journalisterna struntade givetvis i presstalespersonens förmaningar om att inte tjata om samma saker hundra gånger.

SVT, kvällstidningarna, Sveriges radio, alla skulle vi ha vårt.

Om mardrömmen på Ikea vet vi strängt taget en enda sak. Två människor har blivit mördade. Varför? Möjligen får vi förr eller senare ett svar på den frågan.