Ska människor behöva dö innan attentaten upphör?

1 av 2 | Foto: ROBERT BETZEHAG / RESCUE PHOTO
Ett asylboende i Munkedals kommun brann natten mot tisdagen.
KOLUMNISTER

15 brandattentat mot flyktingförläggningar hittills i år.

Kommer människor att ha dött innan denna vedervärdiga brottslighet upphör?

I Sverige ser vi närvarande två parallella rörelser.

Bilderna på den drunknade treårige pojken Alan utlöste en kollektiv medkänsla och har väckt engagemang hos allt från skolbarn som ordnar insamlingar och skänker sin månadspeng till Röda korset, till vuxna som anmäler sig som volontärer till hjälporganisationer och läkare och jurister som arbetar gratis.

Samtidigt stod i morse ett asylboende i Munkedals kommun i lågor. 14 evakuerade personer drabbades av rökskador, branden utvecklades hastigt, en förundersökning om mordbrand är inledd.

Vad hade hänt om inte två väktare sett branden och slagit larm? Det kunde ha slutat mycket värre. Det kan komma att sluta mycket värre.

Hittills under 2015 har 15 bränder eller försök till brandattentat drabbat befintliga eller tilltänkta flyktingboenden. Brinnande träkors i Malung, brandbomber i Filipstad, misstänkt mordbrand mot ensamkommande flyktingbarn i Boden...listan är på väg att bli lång.

Finns det samband mellan attentaten? Polisens nationella operativa avdelning har inlett en så kallad särskild händelse med anledning av utvecklingen för att utreda just likheter, leta efter mönster.

Det är bra, men det räcker inte. Läget är allvarligt. Så allvarligt att Umeå har beslutat att hemlighålla var nyöppnade asylboenden ligger. Av allt att döma ett nödvändigt beslut, men hur lång tid tar det för nätets undervegetation att lista ut adresserna och börja hetsa om nya attacker?

Hatet uppmuntras

En lika viktig som obehaglig dimension i den här situationen är nämligen nätets aktörer. Även på 1990-talet brann flyktingförläggningar, men då fanns inte internet och sociala medier som piskade upp stämningar.

Anonyma twittrare som jublar över ännu en mordbrand, nystartade Facebook-grupper i vilka vissa öppet argumenterar för att lagen måste tas i egna händer och trådar på forum där den gapigaste vinner.

"Det är en missnöjd lyxsökare som har tutat på", "Låt dom brinna", "Dela ut gratis molotovcocktails". Tävlingen i att visa minst empati för människor som har tvingats lämna allt och flytt för sitt liv och nu utsätts för livsfarlig brottslighet tar inga pauser.

Ord leder till handling. De flesta nöjer sig med att i skydd av anonymitet inkassera beröm och ryggdunkningar från andra idioter, men vissa kommer att agera.

Det finns ett riksdagsparti som i denna farliga och polariserade situation skulle kunna ta ett extra tydligt ansvar. Ett parti som många av dessa nätaktivister stödjer.

Men Sverigedemokraterna tar inte sitt ansvar. Ingenting görs för att lugna ner stämningen. Tvärtom, hatet uppmuntras.

I Mullsjö har partiets avdelning vägrat att ta bort en kommentar från en man som uppmanar till pyromandåd från sin Facebook-sida. Den lokala gruppledaren låtsades som att det var av vikt för yttrandefriheten att inte radera inlägget.

Och i en SD-manifestation mot flyktingar i lördags i Trelleborg deltog uniformerade nazister. Något som inte tycks ha bekymrat Kent Ekeroth, riksdagsledamot och en av talarna vid mötet, det minsta.

"Bra uppslutning idag när jag talade på demonstrationen mot massinvandringen i Trelleborg trots lite rått väder!", twittrade han upprymt. En entusiasm han delade med sajterna längst ute på extremhögerkanten.

Ännu vet vi inte hur många av bränderna som har rasistiska motiv. Och den juridiska skulden för mordbränderna bärs av dem som begår brotten.

Men det vilar även ett moraliskt ansvar på Jimmie Åkesson och hans partikamrater.

Jag ställer frågan igen: ska människor behöva dö innan attentaten upphör?