Nya knarklagen stiftas i panik

KOLUMNISTER

Politiker blir aldrig så nippriga som när jurister har fattat kloka beslut.

Ett färskt exempel är regeringens närmast panikslagna försök att åstadkomma strängare straff för grova knarkbrott.

I en remiss som regeringen har skickat till Lagrådet, en myndighet som har i uppdrag att granska lagförslag innan de läggs fram för riksdagen, föreslås att straffskalorna för narkotikabrott och narkotikasmuggling delas upp.

Dessutom ska två nya brott införas: synnerligen grovt narkotikabrott och synnerligen grov narkotikasmuggling. Straffet ska vara fängelse i lägst sex och högst tio år.

Syftet är dels att skärpa straffen då stora mängder droger har hanterats, dels att sorten och mängden narkotika vid de grövre brotten ska få genomslag i rättsskipningen.

Denna nya lagstiftning må vid en första anblick låta vettig, men är i själva verket ett försök att komma runt den praxis som Högsta domstolen har utvecklat på området.

Knarkdomarna var fram tills för några år sedan inte riktigt kloka. Hänsyn togs inte till de omständigheter som förelåg i varje enskilt fall. I stället dömdes folk mekaniskt enligt tabeller.

Kokain? Storleken på innehavet var mycket viktigare än om du tänkt sniffa själv eller langa till skolbarn. Ett passivt innehav av ett parti heroin i källaren åt en kriminell kompis? Värre än grov våldtäkt.

När så det så kallade mefedronmålet år 2011 började vandra uppåt genom domstolsväsendet stod inte Högsta domstolen ut längre. Tingsrätten tittade i en tabell och bestämde sig för sex års fängelse. Hovrätten hittade en annan tabell och bestämde straffvärdet till 14 år.

Fyra år, konstaterade justitieråden på Riddarhustorget och förklarade att straffmätning vid narkotikabrott ska följa samma allmänna principer som andra brott. Att sitta och glo i tariffer och sedan slå domarklubban i bordet håller inte.

I ett antal domar de kommande åren fortsatte Högsta domstolen sitt arbete med att åstadkomma rimlig praxis på narkotikaområdet.

En följd av nyordningen är att vissa brottslingar numera kommer lindrigare undan än då bara mängden och sorten knark beaktades. Dömandet har kort sagt blivit rättvisare.

En sådan utveckling skapar givetvis panik hos politiker som inte vill se några som helst modifiering av den gamla goda tiden då Sverige var ett av Västeuropas hårdaste länder när det kommer till knarkbrott.

I sin lagrådsremiss konstaterar regeringen att fängelsestraffet vid grova brott i de allra flesta fallen har blivit lägre - eller avsevärt lägre - än vad de hade blivit innan praxis lades om.

Stämmer det verkligen? Lagrådet tvivlar. Någon vettig statistik finns inte. Faktum är att det är högst oklart om HD:s avgöranden faktiskt har tillämpats i tingsrätter och hovrätter i just de fall som avser mycket stora mängder narkotika.

Att försöka komma runt ny, genomgripande förändring av praxis innan vi har sett följderna av den är dumt. Att lagstifta med hänvisning till ett undermåligt underlag är en ännu sämre idé.