Kolumn

Oisin Cantwell

Lagar gäller inte bara jihadister – de gäller oss alla

KOLUMNISTER

Det anses vara självklart att Säpo ska få ökad möjlighet till signalspaning.

Inte ens tio år har gått sedan den stora FRA-debatten, men i dag känns det närmast overkligt att den över huvud taget bröt ut.

Remissvaren på förslaget om ytterligare terrorlagar vållade viss uppståndelse i förra veckan.

Till exempel Justitiekanslern och Advokatsamfundet vill inte veta av paragrafer om att det ska vara olagligt att hjälpa en stridande part med exempelvis materielvård eller transporter, medan bland annat flera domstolar, Uppsala universitet och Försvarshögskolan pekat på svårigheterna med att bevisa sådan brottslighet.

I dagens lagstiftningsfebriga samhällsklimat är det dock inte många som bryr sig om näsvisa invändningar i stil med att en hustru som lagar mat åt sin kurdiske PKK-soldat plötsligt kan dömas till två års fängelse.

Mer journalistiskt intresse ägnades åt att även Säkerhetspolisen i sitt remissvar har invändningar. Säpo påpekar att aktiviteter som har med terrorism att göra redan är straffbara i "mycket stor utsträckning" och att det straffria området följaktligen är "högst begränsat".

Myndigheten påpekar även att en ny lag kan göra det svårare att samla information om misstänkta terrorister.

Paragraferna om signalspaning är nämligen utformad som så att Säpo inte får begära ut material från FRA om en förundersökning är inledd.

Lagen måste ändras, slog DN och Expressens ledarsidor fast i förra veckan. Säpo måste få spana på jihadister.

Det är vid en första anblick enkelt att hålla med. Terrorister begår vedervärdiga brott och att i efterhand bevisa grov kriminalitet i Syrien eller Irak är svårt.

Men det finns goda skäl till nuvarande ordning. Om en utredning leder till åtal blir den offentlig. Därmed röjs FRA:s metoder, vilket vore synnerligen olyckligt.

Återstår då att sekretessbelägga uppgifterna. Men bevis som hålls hemliga för en åtalad och dennes advokat är ingenting som en rimlig rättstat ska ägna sig åt. För att en rättegång ska vara rättvis måste påståenden om begångna brott kunna granskas.

I Sverige har dessutom en tilltalad rätt till att ta del av utredning som åklagare inte använder under rättegången. Vem vet, där kanske finns uppgifter som pekar mot att en person är oskyldig.

I en tid då kriget mot terrorismen blivit den allt överskuggande prioriteringen är dock inte rättsäkerhet det vanligast förekommande ordet i det offentliga samtalet.

Så här har det inte alltid varit. Någon som minns 2008 års debatt om FRA-lagen?

FRA, som länge hade ägnat sig åt att avlyssna radiotrafik som en del i Sveriges militära radiotrafik, behövde modernare ramar för sitt arbete sedan internet blivit den viktigaste kommunikationsformen.

Kritiker till den nya lagen saknades inte. Bland andra ledande borgerliga politiker påpekade att de nya paragraferna öppnade för massövervakning av oskyldiga och kränkningar av våra medborgerliga rättigheter.

För att tillmötesgå opinionen justerades paragraferna på ett antal punkter innan den klubbades. Att Säpo skulle få tillgång till FRA:s spaningar då brottsutredning var inledd var det inte tal om.

Det här utspelade sig på den tiden då integritet ännu betydde någonting. Inte särskilt många år sedan, men i ett helt annat samhällsklimat.

Jag inga problem med att Säpo får utökade möjligheter till samarbete med FRA. Men bara så länge inte rätten till en rättvis rättegång undermineras. Det kanske går att åstadkomma en rimlig lagstiftningsprodukt, men troligen blir det juridiskt komplicerat och kräver noggrannhet och eftertänksamhet. Två bristvaror i vår tid.

Det finns anledning att påpeka att lagstiftning i vår tid tenderar att få en vidare innebörd än vad som var tänkt.

Som då FRA tilläts signalspana på internettrafiken. Tillämpningsområdet breddades från "yttre militärt hot" till ett antal yttre hot.  Eller då EU skapade datalagringsdirektivet för att bekämpa terrorism och annan mycket grov brottslighet. I Sverige kom bestämmelsen att gälla alla brott där fängelse ingår i straffskalan. Fler exempel finns.

Terrorismen måste bekämpas med kraft. Men om priset är lagar som i bästa fall är meningslösa och i sämsta fall undergräver rättssäkerheten är inte mycket vunnit. Lagar gäller inte bara jihadister. Lagar gäller oss alla.