Saker är inte alltid vad vi medier tror

Någon som minns Mehdi Ghezali, den svenske fången från Guantánamo som greps i Pakistan för ett drygt år sedan?

Det fanns onekligen spännande detaljer i tillslaget mot sällskapet han befann sig i. I deras buss hittades ”böcker som indikerade terrorverksamhet”, strypsnaror och stora summor i utländsk valuta.

”En sak är säker. Detta är terrorister”, förkunnade en lokal polischef för ivrigt antecknande journalister.

Några veckor senare var Ghezali dock hemma i Sverige igen, inte misstänkt för något värre än att ha tagit sig in i Pakistan illegalt.

Det var samma visa med amerikanskan ”Jihad Jane” som greps i USA i början på året, misstänkt för att ha planerat att mörda konstnären Lars Vilks. På Irland greps sju personer som sades ingå i komplotten.

På presskonferenser pratades det om hur ett mycket allvarligt hot avvärjts.

Den ansedda tidningen Washington Post visste att berätta att ”Jihad Jane” till och med hade varit i Sverige för att ta livet av Vilks, men tvingats återvända hem i oförrättat ärende.

Men tidningen tvingades backa, för detta var inte sant. Och fem av de sju på Irland var släppta inom något dygn. Två häktades visserligen, men för småsaker.

”Jihad Jane” visade sig vara en alkoholiserad hemmafru som fortfarande sitter inlåst utan att någon bryr sig om henne.

Och för någon månad sedan gjordes ett stort väsen av ett påstått terrorhot mot Göteborg. Polisen slog på uppdrag av Säpo in dörren hos fem invandrare, som dock snabbt visade sig vara oskyldiga.

Sammanfattningsvis: av de fyra planerade terrordåden med någon form av svensk anknytning de senaste femton månaderna har tre visat sig vara strunt.

Undantaget är självmordsbombaren i Stockholm.

Det här är fakta som antyder någonting nedslående om hur okritiskt vi journalister tenderar att förhålla oss till polisens uppgifter så fort vi känner lukten av islamistiska attentat.

Så här har det varit i tidningar, radio och tv i väst alltsedan 2001 och terrordåden den 11 september.

Men innan ni nu börjar mejla om att det ”alltid är någon på Aftonbladet som ska tona ner terrorhot bara för att det är muslimer inblandade” vill jag påpeka följande:

Det tycks finnas synnerligen goda skäl för gripandena i Danmark och Sverige.

I husrannsakan i männens lägenheter ska maskingevär och ammunition ha hittats.

Det behövs inte Sherlock Holmes hjärna för att misstänka att grov kriminalitet planerades, alldeles oavsett om tidningar skulle attackeras eller banker rånas.

Historien lär oss dock att allt inte alltid visar sig vara det vi först tror.

Det gäller inte minst när polischefer börjar prata om muslimska terrorister.