En dag utan droger fick mitt hjärta att fladdra

KOLUMNISTER

Hej jag heter Olivia och jag är en missbrukare.

Varje morgon, innan sömngruset suddats ur ögonen, greppar min högerhand drogen: en svartblänkande mobil med tummat skal, samarbetsvillig pekskärm och färgglada ikoner som viskar mitt namn.

Aftonbladet.se. Scrolla ner, scrolla ner. Vad har hänt under natten? Något tåg som spårat ur? Någon rockstjärna som dött? En jordbävning?

Facebook. Linda från min gamla lågstadieklass har matat tjugo kossor i Farmville. Kristoffer ska ha fest.

”Like” på det.

Twitter. Jan Gradvall tycker grejer om grejer. Niklas Strömstedt ordvitsar på 140 tecken prick.

Vädret. Dagens temperatur: 13 minus. Kollar Lund för säkerhets skull.

6 minus. Alltid varmare där.

Mejlen. In och ut. Sveper igenom några bloggar också. Aftonbladet.se igen. Något kan ha hänt.

På tunnelbanan på väg till jobbet drar rastlösa fingrar upp telefonen ur fickan så fort jag hittat en ledig plats. Facebook igen. Det är tydligen fler än jag som fryser i dag. Erik från min gamla gymnasieklass måste skotta fram bilen.

Kommer till jobbet, loggar in på min bärbara dator. Mejlen nyheter bloggar mejlen nyheter bloggar.

Somnar på kvällen med telefonen på nattduksbordet. Skönt att veta att den finns nära, om sömnen inte blir en sammanhängande historia.

Jag vet inte vad jag gjorde när knarket inte fanns. Har svårt att tänka tillbaka på en tid då jag inte hade suget. Mådde jag bättre? Tänkte jag klarare tankar? Vilket liv levde jag när jag inte tillbringade halva min vakna tid med att följa andras?

I söndags bestämde jag mig för att utföra ett experiment. Jag öppnade inte datorn på hela dagen och lade mobilen i bokhyllan, där den inte gick att nå på natten.

Vaknade med fladdrande hjärta. Fanns världen fortfarande kvar?

Loggade in och fick svaret: 16 nya mejl, ett par nya ordvitsar, inga jordbävningar, varmare i Lund än i Stockholm. Andades ut.

Ändå. Det kändes som ett mycket farligt experiment.

Och nu, när jag hör att Ipaden är i Sverige måste jag vara tydlig från början: Kom inte hit, för fan. Jag har händerna fulla och fixen på nattduksbordet och färgglada ikoner som skriker mitt namn. Jag behöver inga fler hinder mellan mig och den där verkligheten.

Gå och lägg dig i någon annans säng.

FAKTA

Älskar

I denna apokalypstid finns få glädjeämnen. Just nu klänger jag mig fast vid lussebullar, operan Tosca och – André Pops. Att en charmig skidnisse-figur med spretfrisyr och gnistrande smilgropar ska tända ett ljus på julafton ger nytt liv åt min inre brasa.

Älskar inte

Uri Geller är tillbaka. Känd endast för att kunna böja skedar med tankekraft. Ord överflödiga. Både för honom och för mig.