Så blev vi fittor och horor även detta år

1 av 2
Delmon Haffo kallade socialförsäkringsministern ”hora” i direktsändning.
KOLUMNISTER

Det är inte så lätt att ha en vagina nuförtiden. Inte för att det någonsin varit superenkelt – med låga löner, mens, diskriminering, utsatthet och så vidare, men år 2016 har hittills liksom lagt en ännu tyngre och ännu smutsigare filt över oss bärare.

I våras var jag projektledare för ”Inte ensam”, en artikelserie som belyste sexuella trakasserier och som visade att varannan kvinna blivit drabbad. Berättelserna och vittnesmålen fullkomligen haglade in och bjöd på sorglig läsning.

I USA trummade samtidigt kandidaten Donald Trumps kampanj på. En man som bevisligen ser det andra könet främst som ägodelar, kuttersmycken. Hans citat om ”fula, oattraktiva” kvinnor som inte kan ”behålla sina män” uppgår till hundratals. ”I grab women by the pussy”, skröt han glatt i en ljudupptagning, som blev offentliggjord i oktober. Hans egen fru tog avstånd från uttalandet och i skolorna larmade lärare om ett nytt otäckt fenomen i korridorerna. ”Pojkar går runt på skolor och ”trumpar” flickor, det vill säga tar dem i skrevet”, berättade en lärare.

Vad hände sen? Femtio procent av väljarna tackade för skiten genom att göra honom till Amerikas fyrtiofemte president. I januari flyttar Trump in i Vita huset, där han de närmaste åren kommer att få inflytande, mer eller mindre, över allas våra liv från ett ovalt rum som redan bär på dåliga minnen.

Men man behöver som sagt inte korsa Atlanten för att bli skändad som kvinna. Förra veckan valde moderaten Delmon Haffo att kalla socialförsäkringsministern Annika Strandhäll för ”hora” i ett videoklipp. Delmon, som ironiskt nog arbetar som kommunikatör, fick avgå och säger sig nu vara djupt ångerfull. Tyvärr är skadan redan skedd, ordet redan yttrat. Och man kan säga att det var ungefär det sista vi behövde den här mörka, deprimerande hösten.

Det skulle bli annorlunda. Så mycket skulle bli bättre, vi hade förväntningar och hopp. Jag vet att jag hade det. 2016 är inte 1816, ändå. Någon gång måste det verkligen vända.

Sen blev vi fittor och horor i alla fall. I skolkorridorerna får man fortfarande värja sig från tafsande händer och fula kommentarer och i mejlkorgarna fortsätter vidrigheter att strömma in.

Smutsiga filten, vi kvävs under den. Förstår ni inte det?