Nästa Seger kan drunkna i hästar

KOLUMNISTER

Grottmännen har åkt på pisk och förra veckans hatstorm mot Sveriges EM-lag har dött ut.

Nog är det skönt att slippa se hatarna i flödet. Lika skönt är det att följa ett fotbollsmästerskap nästan helt skonat från filmningar. Journalisten Emanuel Karlsten skrev det bäst på Twitter:

”Ska börja ropa ’ta det som en kvinna’ till män som ligger kvar efter en tackling, eller gråter över ett domslut.”

För att inte tala om huliganerna. Under förra årets EM för herrar i Polen och Ukraina var det brutala sammandrabbningar. Dels huliganer emellan, dels mellan huliganer och polis. I år är det … Ja, ni förstår.
 

Festen kommer att fortgå, men tystnaden skrämmer också. De där männen, har de ändrat sin inställning till damfotboll bara för att de hängdes ut och togs ner på jorden?

Då säger du: Hatare kommer alltid att finnas.

Då säger jag: Det finns ett större hot.

Jag tänker på hur vi uppfostrar våra barn, vår framtid. Jag läser en krönika av GT:s chefredaktör Frida Boisen. Hennes åttaåriga dotter önskar sig en behå. Det visar sig att hälften av tjejerna i dotterns klass har en. Och flera av dem sminkar sig.

Unga flickor postar bilder på Instagram när de putar med läpparna. Unga pojkar lägger upp bilder när de spelar fotboll. Det är 2013 och könsrollerna fortsätter att cementeras.

Nu finns det alltid någon som påstår att det ligger i sakens natur. Kiss my ass.

Problemet är att barnen skolas isär.

Vad hade hänt om Nilla Fischers och Lotta Schelins föräldrar hade slängt deras fotbollar, bytt ut dem mot dockor och dödat deras drömmar?
 

Enskilda päron är en sak. Hur är det då med förskolan? År 2006 skrevs den statliga utredningen ”Jämställdhet i förskolan”. En ambition var att varje kommun skulle ha minst en genuspedagog per 25 anställda i förskolan.

Hur många finns det i Sverige i dag? Inte ens Missing People kan hitta dem.

Alla säger att de är för jämställdhet. Samtidigt anser många att genuspedagoger är könspoliser vars specialitet är att hjärntvätta barn. Tillåt mig att gråta.

Det handlar inte om att hon och han måste bli hen. Det handlar om att ge barn fler möjligheter att pröva och utveckla förmågor, inte färre. Det handlar om likabehandling, att låta barn få vara barn.

Kanske sitter nästa Caroline Seger på någon förskola och drunknar i leksakshästar. Kanske sitter nästa Rolf-Göran Bengtsson och tror att hans uppdrag i livet är att köra brandbil.

Kanske är det inte så. Hur ska vi någonsin få veta?

Hur många landslagsstjärnor har Sverige gått miste om för att pojkar och flickor inte själva får välja? Jag vågar inte ens tänka på det.

Fotbollsdoldis 1

Annie Lööf
Annie Lööf

I dag fyller näringsminister Annie Lööf 30 år. Jag får be att gratulera. Det är få som minns att hon vågade stå upp mot sin eget parti när FRA-frågan var som hetast.

Ännu färre minns nog att hon har stått i mål i IFK Värnamos damlag.

Fotbollsdoldis 2

Soran Ismail
Soran Ismail

Alla twittrare vet att komikern Soran Ismail älskar Liverpool FC.

Nu har han själv gett sig in i branschen - som coach. I dagarna leder han Västerås IK:s P18-lag i Gothia Cup.