Sluta bråka – och ge oss mer mellanmjölk

KOLUMNISTER

Jag är inget geni.

Ändå har jag lösningen på knäckfrågan inför valet.

Därför att alla politiker bråkar om avdrag och subventioner. Därför att alla har fel och därför att de i grunden inte bryr sig.

Bidragslinjen eller avdragslinjen? Att hosta upp en hårboll varje gång du andas eller tatuera in ett Eddie Meduza-citat i pannan? Pest eller ebola?

De allra flesta människor söker inte polarisering. De söker en ­mellanväg, något som gynnar Sverige. Trots det stannar debatten alltid vid retorik.
Jag är inte röd, men. Staten ska inte betala för att överklassen ska kunna köpa städhjälp och läxhjälp till reapris. Staten ska inte sänka momsen för hamburgerkedjor som omsätter miljarder varje år.

Jag är inte heller blå, men. Rut-avdraget gör att även låg- och medelinkomsttagare har råd med hushållsnära tjänster. Den sänkta restaurangmomsen har hjälpt mindre aktörer att expandera och anställa fler.

Ni ser, det är komplext. Ali, min lokala pizzabagare, har kunnat anställa fler och är även på gång att öppna en sportbar. Om restaurangmomsen höjs kanske han tvingas banta sin verksamhet igen. Samtidigt förstår jag inte varför Max ham­burgare behöver subventioner från staten när ägarna kan plocka ut 100 miljoner kronor i vinst på ett år.

Så jag har ett förslag, en anspråkslös motion som kanske till och med kan bli tungan på vågen i valrörelsens slutstrid.
Begränsa rut-avdraget. Och då menar jag inte som sossarna föreslår, att sänka taket för alla. Avdraget borde gälla endast för de personer som tjänar mindre än 400 000 kronor per år. De som tjänar mer har rimligtvis ändå råd att betala hela sin städhjälp. De som tjänar mindre får hjälp av staten.

Företagarna inom rut-sektorn kommer alltså att få samma inkomster. Skillnaden är att en större del av pengarna kommer från höginkomsttagarnas fickor i stället för statens.

Begränsa också restaurangmomsen. Företag med, låt oss säga, färre än 50 anställda betalar 12 procent. Storföretagen får betala 25 procent, precis som det var före Alliansens ­reform.

De som driver små och medelstora restauranger kommer inte att påverkas. Skillnaden är att de stora kedjorna, som redan tjänar multum, inte får dela på åtskilliga skattemiljoner.
Så hur kan jag, en byfåne från västra Blekinge, lösa gåtan? För att jag vill.

Politikerna vill inte. De vill bara åt makten och de gör det genom att polari­sera. Deras skenhelighet verkar inte ha några gränser.

Mellanmjölken är den ­linje som har byggt det här landet. Inte maktkåta män­niskor som bråkar för syns skull.

Själv vill jag bara ha ett anständigt liv. Så jag bjuder på det här förslaget, helt gratis.

Se det som en subvention.

Höstbok 1

Gunnar Ardelius är inte bara Författarförbundets ordförande. Han är också en av landets främsta ungdomsförfattare. Hans nya ­roman, ”Vill ha dig så illa” har ett språk så vackert att hjärtat både brister och ­läker ihop.

Höstbok 2

Var åttonde svensk har stora läsproblem. Därför är lättläst litteratur så himla viktig. ”Lätta sexboken” av Inti Chavez Perez är exakt så bra och pedagogisk som all sexualupplysning borde ­vara. Måsteläsning för alla ungdomar.