Kodorden gör att många avfärdar dödsskjutningen

KOLUMNISTER

Kodord brukar de kallas. Ord som används av den som inte kan berätta allt, men som likväl avkodas av mottagaren.

Som när en pojke blir skjuten i huvudet, och medierna rapporterar det som polisen kan och vill berätta.

I det här fallet var pojken 16 år, född år 2000. Han bodde på Rosengård i Malmö, han blev ihjälskjuten ett stenkast från sitt hem.

Kodord: Rosengård.

Pojken hade alltså troligen någon sorts invandrarbakgrund. För många räcker det för att avfärda dödsskjutningen som någonting i periferin, i förorten (trots att Rosengård är en stadsdel). Det är bara att kika i valfritt kommentarsfält eller fråga valfri reporter vad läsarmejlen vill fastslå.

En 16-årig pojke från Rosengård – det är allt vi vet än så länge, allt polisen kan och vill berätta – är mindre pojke och ännu mindre människa om han kommer därifrån. Att hans liv spelar mindre roll.

Snart får vi veta mer, när polisen kan och vill berätta mer. Och polisen svarar på frågan som alla reportrar – även undertecknad – tänker att läsaren behöver få besvarad.

Är han känd av polisen?

Kodord: Känd av polisen.

Egentligen betyder det inte mer än att personen i så fall finns i polisens register. Som Patrik Svensson skrev i Sydsvenskan efter en annan dödsskjutning av en pojke på Rosengård, för några år sedan: ”Känd av polisen kan betyda gangster eller bråkstake eller cykeltjuv. Det kan betyda att någon någon gång på något sätt har figurerat i en polisutredning.”

Som dömd brottsling, så klart. Men också som misstänkt och senare friad, också som vittne, också som brottsoffer.

Vi vet ingenting, men vi avkodar orden. Tänker kanske att en pojke förtjänar att dö lite mer om han har begått ett eller flera brott.

Det är så här bilden skapas och återskapas, gång efter annan: Invandrarpojken och skulden.

I den bilden ryms en orgie av fördomar, sanna som falska. Trots att det enda vi vet i det här läget av utredningen är att vi inte vet någonting förutom kodorden.

Och nu var det ju inte ens så. Pojken var okänd av polisen.

Men han bodde i Rosengård i Malmö, ett område som i flera år har plågats av social utsatthet och gängkriminalitet. För många räckte den vetskapen för att förminska det faktum att ett barn har dödats.

En pojke, 16 år. Skjuten i huvudet.

Invandrarpojken från Rosengård med den nedärvda skulden. Han som sällan får vara mer än så, såvida han inte blir MMA-proffs eller fotbollsstjärna i Manchester United.

Så vem var den här pojken? För tillfället kan polisen inte berätta mer än vad som redan är skrivet. Men på sociala medier går det att läsa kondoleanser.

Brustna hjärtan i emojiform. Bilder från högstadiebalen, från semestern på Gran Canaria, från det sista sommarlovet.

Hans kompisar skriver. Hans släktingar skriver. Hans lärare, nya som gamla, skriver.

Ett ord återkommer. Som ett mantra, nästan. Kanske är det ett kodord:

Glädjespridaren.