Framtiden ser ljus ut för Trollhättan

KOLUMNISTER

För tolv år sedan la Ericsson ner sin fabrik i Norrköping. Det var mer än ett varsel för 1??720 anställda i fabriken: det var ett omen för industri­nationen Sverige.

Var det slut nu? Skulle vi pulsa ut i skogarna och hugga rent i gläntorna för att bli fattiga torpare igen?

Ångesten grep landet. Socialdemokraternas partisekreterare Ingela Thalén hotade med bojkott av Ericssons telefoner, fast hur det skulle hindra nedläggningen av en fabrik begrep jag inte då och inte nu heller.

I januari 1999 fick de resterande 580 arbetarna och tjänstemännen lämna fabriken. Ericsson i Norrköping var historia.

Det var andra gången staden fick en stjärnsmäll. Den första var på 60-talet när textilindustrin försvann.

Båda gångerna reste sig invånarna igen.

Staden har nu 129?000 ­invånare, 6?000 fler än 1997.

När Ericsson la ner var den öppna arbetslösheten 7,8 procent; år 2007 var den nere i 4,9. Antalet förvärvsarbetande av den arbetsföra befolkningen var 67,5 procent 1997. Tio år senare var talet 73,9, vilket är väl godkänt om än inte jättebra.

Välståndet har ökat markant men framför allt har tusentals människor skapat sig en meningsfull tillvaro.

Norrköping var en klassisk bruksort. Ett eller några dominerande företag. Kort skolgång. Enkla arbetsuppgifter.

I dag är utbildningsnivån mycket högre, säger näringslivschefen Anne Revland. Folk gick från Ericsson till studier och därifrån till nya jobb.

De nya jobben skapades i massor av småföretag, berättar Håkan Gustafsson som var platschef på Ericsson. När fabriken försvann gick han över till kommunen som näringslivsutvecklare.

Norrköping kan alltså stå som modell för Sverige. Politiker från höger till vänster är ju ense om att småföretagen är framtiden.

En grej till är kul. Det vällde­ in flyktingar från ­Balkan på 90-talet. I dag har var femte invånare i staden­ ”utländsk bakgrund”, ett begrepp som egentligen är meningslöst och borde skrotas.

Invandrarna har starkt bidragit till framgången.

– Vi har fått nya tankar och nya kulturer, ett mer ­internationellt stuk, säger Håkan Gustafsson.

Så det ser ganska ljust ut för Trollhättan. Ja, det ser ljust ut för hela Sverige.