Kolumn

Peter Kadhammar

Kolumnister

Vilks är lycklig

diktar om Jihad-Jane Lars Vilks var uppenbart lycklig vid mötet med Aftonbladet Peter Kadhammar i går. ”Som story är det här faktiskt rätt bra”, sa han när han hastade genom radiohusets korridor. Sedan började han formulera en dikt om Jihad-Jane. ”Det blir en sexualisering av dramat. När en kvinna är mördare finns det alltid ett element av sex.”
diktar om Jihad-Jane Lars Vilks var uppenbart lycklig vid mötet med Aftonbladet Peter Kadhammar i går. ”Som story är det här faktiskt rätt bra”, sa han när han hastade genom radiohusets korridor. Sedan började han formulera en dikt om Jihad-Jane. ”Det blir en sexualisering av dramat. När en kvinna är mördare finns det alltid ett element av sex.”Foto: Foto: JOCKE BERGLUND

När Lars Vilks hastade genom radiohusets korridor började han formulera en dikt:

Jihad-Jane kommer om natten

Hon har sin kniv

Som blixtrar i månskenet

Han var uppenbart och alldeles okomplicerat lycklig. Denna lycka var i förstone svår att förstå.

Det hade inte ens gått ett dygn sedan amerikansk och irländsk polis avslöjade en internationell mordkomplott mot svensken.

Man kan visserligen undra hur målmedvetna de aspirerande terroristerna var. Amerikanskan Jihad-Jane, som uppenbarligen inspirerats till sitt krigiska namn från Hollywoodfilmen ”GI Jane” med Demi Moore, sägs ha besökt Sverige för att finna och mörda Vilks. Hon återvände hem till USA i oförättat ärende.

Jihad-Jane kan inte ha varit särskilt energisk. Lars Vilks återfinns med adress på hitta.se.

Men även om Jihad-Jane och hennes fränder på nätet är ett gäng dårfinkar skulle nog vem som helst känna extremt obehag av att vara föremål för deras vrede.

Inte Lars Vilks.

– Som story är det här faktiskt rätt bra, sa han i radiohusets korridor.

Han hade suttit i TV 4:s morgonsoffa och sagt att en konstnär som vill fram måste skaffa sig ett varumärke. Sedan skyndade han till radiohuset där vi åt lunch i serveringen Skafferiet.

Lars Vilks varumärke består huvudsakligen i att han år 2007 ritade profeten Muhammed som rondellhund. För muslimer är hunden ett orent djur.

Över Skafferiets sjömansbiff sa han att motivet var noga övertänkt.

– Ska man inte som muslim datera upp sig från den medeltida föreställningen om hunden som oren?

Han har även ritat ett ”judesvin”. Men judarna, sa Vilks till mig, ”har ändå en känsla för kontext” (sammanhang).

– Muslimer förstår det inte. Det är sådana saker som de måste lära sig.

Han fortsatte:

– Misstaget är att man proklamerat det mångkulturella samhället. Kan man integrera muslimer på ett bra sätt? Man har ingen idé om hur man ska integrera dem. Det kan uppfattas som om det är för många muslimer eftersom man inte vet hur man ska ta hand om dem.

Telefonen ringde. Vilks gav en snabb intervju på engelska där han förklarade att han inte tänker be om ursäkt för rondellhunden. Egyptisk radio föreslog det redan för två år sedan och han sa nej redan då.

Han stängde av och sa att provokationen i första hand inte riktade sig mot muslimerna.

– Man säger att allt är tillåtet i konsten. Men det är vänsterperspektivet som är dominerande. Du kan inte angripa islam och indirekt muslimer eftersom de, i likhet med vänstern, är emot USA.

Telefonen surrade men Vilks svarade inte.

– Du får inte ge dig på Palestina och muslimer. Du ska vara kritisk mot USA. Du ska vara öppen mot queer och olika minoriteter. Man har den agendan och följer den slaviskt. Konstvärlden är inte så öppen som den låtsas. De människor som försvarar muslimer som svag grupp kan du räkna med tillhör Socialdemokraterna och vänsterut.

Vilks säger att han kunde ha gjort en grövre provokation. ”Något könsligt, fysiskt.” Han valde rondellhunden eftersom den gav en ”humoristisk infallsvinkel”.

Provokationen lyckades. I går torde Lars Vilks ha varit den mest omtalade konstnären i västvärlden.

En producent kom till vårt bord och sa att den säkerhetsansvarige på Sveriges Radio bad Vilks att lämna serveringen. Han var välkommen in i huset, bakom de låsta dörrarna.

Där, i korridoren på väg till en intervju med Lotta Bromé, började Vilks sätta ihop dikten om Jihad-Jane.

Jihad-Jane kommer om natten...

Han stannade och tänkte efter. Hans gråa hår var rufsigt och han var sned i kroppen, för han höll en tung läderportfölj i höger hand.

– Det blir en sexualisering av dramat, sa han. När en kvinna är mördare finns det alltid ett element av sex.