Inte lika trevligt när politiken går i arv

KOLUMNISTER

I Aktuellt står två politiker och talar. Den ene har slips med kraftig knut, han signalerar ansvar. Den andre har uppknäppt skjorta, han är avspänd och folklig.

Den ene säger:

– ... det är oerhört allvarligt ...

Den andre säger:

– ... ta på mycket stort allvar ...

Den ene vill vara tydlig och det vill den andre också.

Den ene är född 1971, den andre 1972. Den ene är riksdagsman för Socialdemokraterna, den andre för Folkpartiet.

Programledaren Lennart Persson ställer frågor och båda ger det svar de önskar, oavsett hur frågan formuleras. De är rutinerade.

Tusentals timmar har de suttit i sammanträden, de har talat på hundratals möten och deltagit i oräkneliga debatter.

Mikael Damberg är ordförande för Socialdemokraterna i Stockholms län, Erik Ullenhag är Folkpartiets partisekreterare. Mikaels pappa hette Nils-Gösta och var partikassör. Eriks pappa heter Jörgen och var Folkpartiets gruppledare i riksdagen på 1980-talet.

Att en snickares barn också blir snickare är bara trevligt. Samma sak med läkare eller vilket yrke som helst. I vår släkt har vi alltid ... och så vidare.

Damberg och Ullenhag är säkert hedervärda personer men när politisk makt blir familjetradition uppstår ett problem.

Vilken världsbild får den som går från diskussioner med pappa politikern vid köksbordet till ungdomsförbundet och vidare rakt in i regeringskansliet? Det gjorde Mikael Damberg.

Erik Ullenhag kan nästan skryta med en erfarenhet utanför skolor och politik. Han gjorde ett par år som tingsnotarie, vilket i och för sig är en utbildning. Men ändå.

Jag ringer Damberg. Han säger att kraven på honom kan vara hårdare. Eftersom pappa var partikassör. Jag svarar att det brukar Wallenbergarna också säga.

Att kraven på dem är hårdare. När de ärver makten i banken.

Jag ringer Ullenhag. Han tror inte att politiken har förändrats på något avgörande vis. Carl Bildts farfars farfar var statsminister. Till exempel.

– De flesta som är politiskt aktiva kommer från samhällsengagerade familjer.

Jag ser om inslaget med dem på SVT Play.

– Vi ställer väldigt höga krav på jämlikhet i Socialdemokraterna, säger Damberg i rutan.

Jag ser förklaringen till varför det politiska språket är så utarmat. Det förtvinar i ett slutet system.