Ingen värnar om SJ:s tortyroffer

Läs Peter Kadhammars krönika

KOLUMNISTER

Några tyska kommunister skulle i början av 1900-talet resa till ett hemligt möte för att planlägga den kommande revolutionen. På järnvägsstationen fann de ingen som kunde klippa deras biljetter. De missade tåget och den stora omvälvningen blev inte av.

Den sovjetiske diktatorn Josef Stalin lär ha berättat denna anekdot. Ett land där upproret blir inställt för att man inte hittar konduktören är ett alltför fogligt land.

Jag tänkte på Stalin när jag läste om SJ:s tortyr av sina passagerare.

De satt instängda i 60-gradig värme i över sex timmar. En desperat karl slog sönder en ruta i bistrovagnen. SJ meddelade senare storsint att han inte ska bli polisanmäld.

De människor som kokades levande får 800 kronor i kompensation. Sedan detta löfte utfärdades har inget hörts om skandalen.

Håkan Edén, chef för Arbetsmiljöverket i Stockholm, har dock reagerat å personalens vägnar.

Det finns ett statligt verk som skyddar anställda mot misshandel. Det finns inget statligt verk som värnar de halvdöda trafikanter som är i händerna på SJ-personalen.

Sålunda existerar personalens lidande – det blir sannolikt utredning – medan passagerarna avfärdas med några hundralappar.

Så fungerar ett eftergivet och sönderorganiserat samhälle. Om det saknas en redan uppställd struktur för klagomål finns inte problemet.

Om kunderna ändå knorrar påpekar SJ att kompensationen är högre än vad bolaget är skyldigt att utbetala. Är det då inte oförskämt att klaga? Och ingen blir polisanmäld trots att en ruta är trasig.

SJ:s vd Jan Forsberg ger sig själv klart godkänt – när det gäller lönsamhet. Det säger han i Dagens Nyheter. Vad gäller punktlighet (kokade resenärer, i vintras frysta till is) ger han sig själv ”inte riktigt godkänt”.

Forsberg arbetar efter de förutsättningar som riksdag och regering ger. Vi har själva genom våra ombud beslutat om en ordning där tågen inte fungerar.

Men lönsamheten är god.

Det finns en enda skillnad mellan de tyska kommunisterna och svenska tågpassagerare. Kommunisterna fann ingen konduktör. Svenskarna drabbas av den bottenlösa olyckan att någon släpper ombord dem.