Tänk om Volvo skulle gnälla som bankerna

KOLUMNISTER

I måndags gick jag till polisen för att beställa nytt pass. När jag skulle betala med mitt så kallade frikort, utfärdat av Handelsbanken, fungerade det inte. Uttag medges ej.

Medan den tålmodiga poliskvinnan väntade ringde jag banken. En tjänsteman förklarade att mitt kort är det ”simplaste” man kan ha. Förutsättningen för att det ska fungera är att betalstället, i detta fall polisen, har en ”direktlina” till banken. Vid fördröjning i elektroniken fungerar inte kortet.

Jag mindes att det strejkat en gång tidigare, på Apoteket.

Mannen i luren använde ordet ”simplaste” flera gånger. Han rådde mig att beställa ett Visakort kopplat till frikortet. Det fungerar alltid, sa han.

Visakortet kostar 250 kronor om året.

Det så kallade frikortet fick jag för några år sedan när banken drog in det vanliga bankomatkortet. Samtidigt passade man på att införa en avgift på uttag från andra bankomater än Handelsbankens egna.

När jag fick frikortet borde banken ha skrivit i följebrevet:

Bästa kund, här är ditt nya kort. Ibland fungerar det och ibland inte. När, var och varför kommer att vara ett mysterium. Än en gång, tack för att du är kund i Handelsbanken!

Sådan ärlighet är givetvis inte att vänta.

Ingen annan bransch kan tillåta sig att agera som bankerna. Skulle Volvo sälja bilar som fungerar beroende på till exempel vädret? (När köparen säger att motorn inte startar blir svaret: Du har ju valt den simplaste modellen.)

I åratal har bankerna gnällt över att det är besvärligt att hantera kundernas, våra, kontanter. Även det är unikt för branschen.

Volvo klagar inte på att folk kör bil.

Bankerna vill att vi använder betalkort. För att spara pengar åt dem. Om jag önskar ett kort som fungerar mer än sporadiskt ska jag betala 250 kronor om året. För att spara pengar åt banken.

När bankerna slarvat bort sitt kapital på vansinniga affärer får skattebetalarna garantera deras fortlevnad. De är skyddade. Vårt politiska och ekonomiska system är beroende av dem.

Därför bör konsumentombudsmannen och Finansinspektionen varje år ha offentliga utfrågningar av de viktigaste bankdirektörerna. Hårda, exakta förhör om hur de sköter sina affärer och om myriaderna av avgifter.