Richard Swartz är en av de bästa någonsin

KOLUMNISTER

Richard Swartz är dagens namn i min oregelbundna serie ”Människor jag beundrar”. Han var i decennier Svenska Dagbladets korrespondent i Östeuropa.

Vi bytte några ord i Belgrad 1978. Swartz minns det säkerligen inte, men det gör jag, som var en 22-årig volontär med reporterdrömmar. Han var redan då ett stort namn.

Richard Swartz är en av de finaste stilister svensk press haft. Han skriver en aning sirligt med ganska många bisatser, präglad av tyskan eftersom han största delen av sin karriär levt i Wien.

Sirligheten blir sällan fluffig. Språket är exakt och iakttagelseförmågan skarp. Jag minns en intervju han gjorde med Vaclav Havel på Café Slavia i Prag. Det var långt innan Havel blev en uppburen hjälte. Det såg fortfarande ut som om den reellt existerande socialismen skulle finnas kvar under återstoden av våra liv.

Beskrivningen av den jagade, trötte oppositionsmannen var mer än journalistik, det var litteratur.

Under Swartz texter finns en kunskap som aldrig tynger. Bildningen ger honom frihet att gå förbi siffror och citat som ska förstärka och bekräfta det han berättar om.

Möjligen är han bekväm, kanske lat. Jag minns inte att han gjorde några remarkabla insatser under revolutionsåret 1989. Det kan bero på att jag var så upptagen att jag missade rapporterna från mannen i Wien.

Vi var på samma seminarium om den tjeckoslovakiska frihetskampen i höstas. Swartz berättade om Östeuropakorrespondentens arbete under kalla kriget, före mobiltelefoner och internet.

– Det har inte hörts något från Bulgarien på länge. Jag reser dit och undersöker vad som pågår. Två veckor senare var jag tillbaka i Wien. Tidningens utlandschef ringde och frågade: Sker något i Bulgarien? Nej, där händer absolut ingenting. Tack, det var värdefull information, sa utlandschefen.

Svenska Dagbladet ansåg sig för ett par år sedan ha råd att göra sig av med Swartz. Han kanske inte ville twittra. Kanske ansåg den konservativa tidningen att det är för dyrt med bildning och erfarenhet. En vikarie kan ju slå upp Bulgarien på Wikipedia.

Han återfinns numera på Dagens Nyheters ledarsida. Ingen kommentator har skrivit bättre om eurokrisen.

Jag borde ha gått fram och hälsat på seminariet. Men jag var för blyg.