Vi chockas inte längre av kriget mot muslimer

Då tänker jag inte på domarna, åklagarna eller advokaterna. De sköter sina jobb. Jag tänker på allmänhetens och journalisternas möjlighet att följa rättegången.

Säkerhetssalen i Oslo är inte särskilt stor men den är större än den skrubb som Malmö tingsrätt förfogar över. Här finns över ­huvud taget ingen plats för andra åhörare än journalister. Och för oss finns det knappt plats heller. Vi trängs på två rader bakom ett pansarglas som når upp till taket, och strax tar syret slut och redaktörerna flämtar som fiskar uppkastade på land. Luft! Luft!

Allmänheten och andra journalister får sitta i den stora rådhussalen en trappa ner. Där är en tämligen liten bildskärm monterad på ena kortväggen. De som sitter där nere klagar över ljudet – uselt – och bilden – ännu sämre.

Chefsrådmannen Lennart Strinäs ska nämligen inte bara hålla i rättegången, han får också agera bildproducent. Det går till så att han instruerar protokollföraren på sin vänstra sida hur hon ska rikta kameran så att de en trappa ner kan se den som för tillfället talar.

I Oslo finns riktiga filmfotografer. Deras bilder sänds både i rättssalen och medhörningssalen på två parallella skärmar: en som exempelvis visar foto från Utøya, en annan som visar vittnet som talar om just den platsen. Då och då visar de Breiviks ansikte. I Oslo finns uppenbarligen en bildproducent och sändningen är lika effektiv som professionellt skött television.

Den norska rättegången är imponerande planerad, pedagogiken suverän. Inte någon gång hade jag svårt att höra eller förstå.

I Malmö glömmer advokater och åklagare att tala in i mikrofonen. Ibland kommer rådman Strinäs ihåg att påminna dem, ibland måste vi journalister vifta eller hojta att vi inte hör.

Varför är skillnaden så stor?

Brotten har olika magnitud. Peter Mangs är åtalad för tre mord och 13 mordförsök, Breivik för 77 mord och 42 mordförsök.

Men jag tror inte att det bara handlar om magnituden. Breivik gav sig på mestadels vita, väletablerade ungdomar, delar av Norges kommande politiska elit. Peter Mangs är åtalad för att ha skjutit mestadels på mörkhyade personer.

Breiviks dåd är chockerande ­genom sin omfattning men också för att det var så komplett oväntat.

Peter Mangs är åtalad för något som vi inte längre förvånas över, ett outtalat, lågintensivt krig mot mörkhyade och muslimer som ibland blossar upp, ibland tycks ebba ut. Det har pågått i åratal – misshandel, mord, hets på nätet, hets från politiker, attentat mot moskéer.

Vi är inte längre chockerade. Det har på ett perverst vis blivit en del av vår vardag.