Vi spikar fast grunden så att allting ska hålla

KOLUMNISTER

Jag klättrar under äppel­trädets krona för att slå ­­ i en spik som ska fästa koj­ans golv. Spiken är räfflad dyckert och den tunga hammaren från Bahco.

– Se, säger jag till nioåringen, gammal svensk kvalitet.

Han tittar inte. Han är koncentrerad på att slå i sin spik med sin hammare, som är mindre och lättare. Den har svart huvud och handtag av trä. När han fått i spiken­ ­lägger han ifrån sig hammaren. Jag tar upp den och ser att den är gjord i Östtyskland.

– Den här är tillverkad i ett land som inte längre finns, säger jag.

Han lyssnar inte. Han står vid sågbocken och sågar till en plankbit. 67 centimeter. Sågen är från Ikea men jag kan inte se på bladet var den är tillverkad.

Inne i köket har vi ett knivställ i vilket alla knivar utom en är tillverkade i Eskilstuna.­ Det var länge sedan. Lika länge sedan som Örebro var staden där man sydde skor och Borås staden där man vävde tyger. Inte lika länge sedan som Trollhättan var staden där man byggde bilar. Men kanske lika länge sedan som Trollhättan var staden där man tillverkade lok.

Knivbladen är gamla och nötta och blir otroligt vassa när man slipar dem.

Det händer att jag i en lumpbod eller på en loppmarknad köper en tång ­eller skiftnyckel som jag inte behöver bara för det de representerar. För några tior får jag ett stycke outslitlig hantverksskicklighet och industri­historia.

Den gamla svenska av­bitartången ligger perfekt balanserad i min hand, det är en njutning att hålla i den. Kommer jag någon gång att använda den?

I verktygslådan hittar jag också en tång från Knipex, tillverkad i Västtyskland. Den kommer att överleva mig, den kommer att över­leva nioåringen.

– Det är också ett land som inte längre finns!

Vi fogar samman överblivna bitar pärlspont till ett golv. Nioåringen fixerar varje brädstump med spikar som på paketet anges vara 40 ­millimeter. När slutade man räkna i tum?

De knotiga grenarna och deras löv bildar ett grönt tak över kojan. Några kart faller med lätta dunsar ner på det nylagda golvet. Snart börjar det regna igen. Den torra pärlsponten kommer att ­suga i sig vatten.

Jag hämtar en burk olja och penslar på brädorna. Det gäller att vara noga med grundarbetet, annars faller allt ­ samman.