Lambertz – en domare som fyller mig med fasa

KOLUMNISTER

Thomas Quick är dömd för åtta mord och ingen kan rimligen dömas av åtta domstolar utan att det ligger något i det. Så argumenterar justitierådet Göran Lambertz.

Han säger också att Quick har nämnt detaljer som bara han kan veta, uppgifter som varken polis eller åklagare har gött mytomanen och våldsmannen med. Lambertz ger fem exempel, fem skopor ur en ocean av påståenden.

Quick har tagit tillbaka sina erkännanden, fått resning och frikänts i tre fall. ”Sannolikt är han snart friad från alla åtta mord­anklagelserna”, skriver Lambertz i sin debattartikel i Dagens Nyheter.

Thomas Quick är ingen vanlig svenne som greps av polis och tubbades att erkänna ouppklarade mord. Lambertz berättar att Quick är en våldsman som av läkare bedömts lida av ”höggradig sexuell perversion av typen pedofilia cum sadismus”. Thomas Quick är en person att akta sig för.

Lambertz säger att ett frikännande av Quick inte betyder att han är oskyldig. Tvärtom, han anser att det finns ”utomordentligt övertygande bevis”.

Göran Lambertz är en av Sveriges högsta jurister. Han är före detta justitiekansler, vilket är regeringens ombudsman, och nu sitter han i Högsta domstolen. Han är en av 15 domare som väg­leder rättsväsendet i hur lagen ska tolkas.

Lambertz argumentation fyller mig med obehag, nej, fasa.

Grundregeln i ett rättssamhälle är att alla är oskyldiga tills de överbevisats om sin skuld. En person som åtalas ska vara funnen skyldig bortom alla rimliga tvivel, annars ska den personen frikännas, vilket är detsamma som att säga att den personen är oskyldig.

Ingen rök utan eld. Det är grundbulten i justitierådets argumentation.

Gäller det även andra som dömts och sedan friats? Vill Lambertz vända på rättsordningen? Anses medborgarna framdeles skyldiga tills de bevisat sig vara oskyldiga?

Jag kan inget om Quick. Men jag begriper att en dom som står och faller med ett erkännande från en intagen på Säters fasta paviljong måste vara skrämmande löst underbyggd. En sådan dom kan rimligen kallas skandalös.

Men kanske än farligare för rättsstaten är att en av statsmaktens viktigaste jurister pekar på en medborgare och säger: domstolen må fria dig, men jag vet nog vad du går för!