Skolan där barnen inte får gå ut

Hakkors klottrade på Vasa Real – en annan skola som utsatts för judehat.
Foto: LOTTE FERNVALL
Hakkors klottrade på Vasa Real – en annan skola som utsatts för judehat.
KOLUMNISTER

Man säger att det aldrig får hända igen, och till minnesdagen fylls tidningarna av tillbakablickande reportage.

Och på en skola i Stockholm får barnen inte gå ut på rasten.

Vi har sett bilderna så ofta att de blivit symboler från något avlägset, overkligt: de levande skeletten, de randiga fångdräkterna, taggtråden, strålkastarna, högarna med lik. Det är omöjligt att greppa och blir verkligt först i detaljerna som de ännu levande återger:

– Det sista mamma sa var ”ta hand om er flickor”, berättar Livia Fränkel, 87, i Aftonbladet.
 

Och på skolgårdarna i Stockholm springer flickor och pojkar omkring på rasten och sorlet från deras röster stiger som fågelkvitter mot den grå vinterhimlen. Men på en skolgård är det tyst.

Man visar en teaterpjäs och arrangerar minnesstunder och delar ut stipendier. Även Hans Majestät Konungen deltar. Vi ska aldrig glömma.

Ofta går jag förbi den där skolan. Om man inte känner till den tänker man inte på den. Då tänker man heller inte på de vaksamma männen med hörsnäckor som ibland står vid ingången. De tittar uppför gatan och nedför gatan, vem närmar sig? Barnen som går in tillsammans med sina föräldrar ser glada ut, som barn brukar. Kanske får de leka ute i dag. Kanske inte.
 

I vårt som i alla länder tvistar vi om så mycket. Skatter, invandring, vägbyggen och om rätt låt vann. Blott om en sak är vi ense, att det aldrig får hända igen.

De överlevande är snart borta. Fortfarande orkar någon av dem åka runt i skolorna och berätta hur det var, och om dem som försvann upp i skorstenen. De unga åhörarna tystnar och försöker begripa hur det var möjligt, att någon kan göra så mot medmänniskor, att ”vi” i betydelsen mänskligheten lät det ske.

Bara barnen på den tysta skolan är förtrogna med berättelsen. Den finns runt dem. Jag ringer deras rektor men han är fåordig, det blir lätt så i en farlig värld. Han vill bara säga:

– Vår utevistelse är begränsad.
 

Han heter Kim Lichtenstein och är rektor för judiska skolan i Stockholm. Jag ringer honom denna vecka då det är 70 år sedan Auschwitz befriades och vi än en gång lovar varandra att det aldrig ska hända igen.

Och de judiska barnen får av säkerhetsskäl stanna inne.