Tacka kungen för Djurgården

KOLUMNISTER

Som bekant hotas huvud­staden av nya så kallade ­förbättringar och vi vet hur det brukar sluta, med evighetslånga byggen, fördyringar och i slutändan fulare miljö.

Djurgården – skyddad från moderniseringen tack vare kungen.
Foto: COPYRIGHT (C) NATURBILD AB
Djurgården – skyddad från moderniseringen tack vare kungen.

Nu är det ett fastighetsbolag i emiratet Abu Dhabi vid Persiska viken som vill bygga om Stureplanskvarteret.

Det är sannolikt Sveriges ­attraktivaste adress men abu ­dhabierna vill riva, bygga om och få ­direktkontakt med tunnelbanan för att öka genomströmningen av människor genom Sturegallerian vilket ska resultera i större omsättning för affärerna vilket ger fastighetsägaren möjlighet att ta ut högre hyror vilket ökar vinsten för ägarna i Abu Dhabi.

Förtroendet för politiker minskar. Det sägs vara ett bekymmer. Visst. Men ibland borde vår tillit till politiker och samhällets institutioner vara ännu mindre.

– Det känns som om det är på väg att landa i något bra, säger ansvariga borgarrådet i Stockholm, Roger Mogert, om Sturekvarteret.

Jag litar inte en sekund på honom. Jag litar inte på en enda politiker i Stockholm när det gäller miljön.

Vem kan göra det efter 1960-talets vettlösa vandalisering, den som fortsatte in på 70-talet och som nu har tagit ny fart.

Alltid finns det något skäl, mer eller mindre gott. Modernisering. Den gamla byggnaden är så gammal och svår att renovera. Låt oss sätta upp en fasad i plast.

Men det viktigaste skälet finns i politikernas skallar.

Alla vill vi åstadkomma ­något. Jag vill skriva. En forskare vill forska. En kommunpolitiker vill låta bygga nytt och helst stort för att kunna peka och säga:

Det gjorde jag!

Vilket är roligare än att på ­ålderns höst gå runt med barnbarnen och säga: Det här bevarade jag, här gjorde jag inget alls. Även om det ofta vore det bästa.

Snart finns bara en plats i Stockholm som giriga kräm­are, skamlösa byggherrar och mjukryggade politiker inte gett sig på. Djurgården.

Därför att marken tillhör kungen. Den blev 1995 världens första nationalstadspark, en stolthet för Sverige.

”I århundraden har området beundrats för sin skönhet”, står det på Nationalstadsparkens hemsida.

Gissa vad som hade skett om inte marken varit fredad. Parkeringsytor. Punkthus i tallbacken. En galleria med Lindex och Dressman.

Det är absurt att den ende man kan lita på i dessa sammanhang är kungen.