Ingen pluggar väl vidare för att bli direktör i Lesjöfors

KOLUMNISTER

Vi flytt int’ hette det på 1960-talet när envetna glesbygdsbor inte ville dra till städerna där jobben fanns.

Nu är ropen desamma fast tvärtom. Välutbildade människor vägrar flytta till jobben på landsbygden. Lesjöfors Fjädrar i Värmland, till exempel, behöver en ny direktör inom ett par år, ”men det blir nog inte lätt”, säger ekonomichefen Jan ­Fridholm. Han är även vd eftersom han fick rycka in när den förra slutade.

Lesjöfors gör fjädrar till Volvo och Lamborghini bland annat. Det är ett sådant där avancerat industriföretag som alla säger att nationen behöver. 90 anställda. Problemet är att det ligger i Lesjöfors.

– Samhället har gått från 3 000 invånare till 1 000. Det är ingen upplyftande syn, säger Fridholm.

Att man kan köpa en villa för 350 000 som skulle kosta minst fyra miljoner i Stockholm är inget ­argument.

– Glesbygden lockar inte dagens människor, säger Jan Fridholm.

Han bor i Karlstad och pendlar 18 mil varje dag.

Företagen på landsbygden brukar försöka locka hemvändare, sådana som flyttade till universitetsstäderna i ung­domen och nu kanske längtar till stenarna där de lekt som barn. Lesjöfors hade en på gång för ett par år sedan men han backade ur.

LKAB i Kiruna satsar på friluftsmässor. Där är det lättare att hitta civilekonomer och tekniker som kan tänka sig att flytta till subarktis än genom de vanliga yrkeskanalerna.

Tre och en halv mil söder om Lesjöfors, i Filipstad, träffar jag fabrikschefen och personalchefen på Barilla, tidigare Wasabröd. Ingen av dem bor i Filipstad, en pendlar från Karlskoga, den andra från Hammarö söder om Karlstad. Nästa dag träffar jag två topptjänstemän i kommunen. Båda bor i Karlstad.

Är en företagsledning tillräckligt mäktig flyttar den huvudkontoret till något ställe som är roligt att bo på, alltid med förevändningen att ”komma närmare marknaden”. Det gjorde ledningen för SKF Steel i Hofors redan i början av 80-talet. Det var mer lockande med kontor på Östermalm i Stockholm. Och minns när Ericsson skulle flytta till London för att komma närmare marknaden.

Kvar på landsbygden blir de lågutbildade, de som är tacksamma för att Lesjöfors Fjädrar ännu finns.

– Många står i kö för att börja här, säger Jan Fridholm.

Och klyftan i Sverige, den djupnar ännu en bit.