Vi går mot en epok – av konservatism

LUND. Det sägs att studenterna är budbärare om den tid som kommer.

I måndags hörde jag Miljöpartiets Maria Wetterstrand på Uppsala universitet. Hon talade en stund och fick sedan många pålästa och artiga frågor. Stämningen var god.

I går såg jag alliansens fyra ledare på Lunds universitet.

Stämningen var extatisk.

Där framme stod de, Reinfeldt, Björklund, Olofsson och Hägglund, i Akademiska föreningens stora sal. De brydde sig inte om att hålla något inledningsanförande, Reinfeldt sa: ”Möjligen vet ni redan vad vi heter, vi låter er ställa frågor direkt”.

Och vilka frågor de fick! En borgerlig politiker har aldrig haft det bekvämare. Rimligen är det besvärligare i diskussionerna hemma vid köksbordet för Reinfeldt. Hägglunds pressekreterare pressar honom nog hårdare.

Varför vågar ni inte röra värnskatten som är en straffskatt på utbildning?

Vad ska ni göra för att förbättra karriärmöjligheterna för lärare?

Det arbete ni lagt ner under finanskrisen har onekligen gett er ett förtroendekapital inte bara i Europa utan i världen som helhet. Hur tänker ni förvalta detta förtroendekapital?

Sådana frågor ställde studenterna. Salen var full, vilket betydde runt 450 personer. Utanför, där av någon anledning en genomträngande doft av surströmming gjorde luften obehaglig att andas, stod sex demonstranter från SSU. Två av dem höll en röd banderoll med texten: Vi har fått nog.

Det hade inte studenterna i aulan. Jan Björklund spelade hemmamatch och talade om kvalitet och ordning. Även Göran Hägglund fick en fråga, om jordens resurser och livskvalitet, och han såg lättad ut och gav ett långt svar.

Studenterna tackade med en rungande applåd. Varje svar belönade de på samma sätt. Det lät som en sovjetisk partikongress. Tal. Applåder! Tal. Applåder. Tal. Stormande applåder!

Ovationerna började tvärt och slutade tvärt. Salen var hänförd men på ett disciplinerat och väluppfostrat sätt.

Någon frågade vad regeringen tänker göra för vår nationella trygghet, Sveriges försvar. Frågan var formulerad på ett sätt som gjorde att man kände Akademiska föreningens anor. Den grundades 1830. Reinfeldt skämtade:

– Här har vi en riktig försvarsvän.

– Svar ja!

Jag vände mig och spanade efter frågeställaren men han hade redan satt sig.

Det enda jag såg var en sal av unga människor, och tidsandan. Vi går mot en epok av gedigen konservatism.