Pappa Bush försåg Saddam med vapen

KOLUMNISTER

Hyckleriet handlar förstås om olja. USA konsumerar en fjärdedel av all olja som produceras i världen.

För 19 år sedan satt USA:s nuvarande försvarsminister Donald Rumsfeld i Bagdad och fjäskade för Saddam Hussein.

Rumsfeld hade bud från president Ronald Reagan: USA ville återupprätta de diplomatiska förbindelserna. Irak ansågs inte längre terroristvänligt. Tvärtom ville USA - som fruktade en islamisk revolution i de övriga oljeländerna - stödja Irak mot ayatollornas Iran.

Saddam var strålande nöjd med besöket.

Den irakiske diktatorn hade inlett ett angreppskrig mot Iran ett par år tidigare, vilket leddde till ett blodigt helvete. Nu höll Saddam på att förlora kriget.

Samtidigt var det känt att Irak använde kemiska och biologiska vapen. När Rumsfeld var på återbesök i Bagdad våren 1984 rapporterade FN:s observatörer att Irak spritt senapsgas i stor skala. Vilket inte bekymrade USA.

President George Bushs pappa, dåvarande vicepresident George Bush, ingrep personligen för att Bagdad skulle få ett första lån på 500 miljoner dollar.

Amerikanska storföretag sålde krigsmateriel. Amerikanska myndigheter hjälpte Irak med satellitbilder, spioneri och planering av flyganfall så att de förbjudna stridsmedlen skulle fungera effektivt mot Irans pojkar på slagfälten.

USA - och andra västländer - försåg Irak inte bara med bomber utan också med kemiska och biologiska vapen och hela fabriker för att hantera skiten. USA-regeringen gav dollarmiljarder i lån till Saddam och exportlicenser för strategiska råvaror, kemikalier, dataprogram för missilstyrning och utrustning för att bygga kärnvapen. Dessutom såldes helikoptrar, som senare troligen användes för att gasa ihjäl 5 000 civila kurder i byn Halabja 1988.

Kriget mellan Iran och Irak krävde slutligen en miljon dödsoffer.

USA hade låtsats som om det regnade - och beväpnat sin nuvarande huvudfiende till tänderna.

Ännu fyra månader efter folkmordet i Halabja slutförde ett amerikanskt företag bygget av en stor kemisk fabrik i Irak.

Pappa George Bush blev president och fortsatte att stödja Saddam med bistånd och handel ända fram till augusti 1990, då Irak plötsligt angrep Kuwait.

Nu ska sonen George Bush starta krig mot Saddam. Han säger att Irak har massförstörelsevapen. Vilket Irak förmodligen har, även om FN:s vapeninspektörer inte hittat några än. George Bush säger att han vet det. Kanske han frågat pappa, som gav Saddam allt han pekade på. Eller så har Pentagon och CIA kollat bokföringen.

I den 11 000-sidiga rapporten som Irak nyligen lämnade till FN finns 150 amerikanska och västeuropeiska företag nämnda: de som hjälpt Irak med vapen.

De bombastiska talen i tv är politisk underhållning: Bush skulle ta Usama bin Ladin hur snabbt som helst. Nu ska han ta Irak.

Hyckleriet handlar förstås om oljan.

USA konsumerar en fjärdedel av all olja som produceras i världen. Hälften av den konsumtionen importeras. Ingen USA-regering i historien har haft så intimt förhållande med oljeindustrin som den nuvarande. Irak sitter på världens näst största oljereserv och kan producera mycket billigt.

Bush vet vad det svarta guldet är värt. Bush vet också att Usama bin Ladin och de flesta av psykopaterna som genomförde terrorn den 11 september 2001 kom från hans allierade Saudiarabien, världens största oljereserv, med en diktatur som aldrig stämplats som terroristvänlig.

Men Bush kanske biter sig i svansen, som när han skröt om hur han skulle röka ut Usama. Sedan 1997 har Irak sålt ut rättigheterna till många av sina oljefält till bolag i Ryssland, Frankrike, Kanada, Indien, Kina, Spanien, Holland och Vietnam.

Vare sig Bush startar sitt eländiga krig eller inte, så kan de länderna få förtur. I slutna rum världen över pågår redan ett intensivt kattrakande om vem som ska kontrollera oljefälten när kriget tar slut.

För Sverige har historien en självklar sensmoral:

Bygg mer kärnkraft.

Robert Aschberg