Den största tv-kuppen som någonsin gjorts

KOLUMNISTER

Det har snickrats särdeles märkliga rubriker och löpsedlar i Sverige de senaste 24 dagarna. Jag menar dem som skrivits om kriget i Irak.

Således har Saddam Hussein, i uppenbart ologisk ordning, befunnits död, svårt skadad och återuppstånden.

När detta skrivs är han, enligt uppgift, försvunnen.

Han kan händelsevis häcka i tunnlarna under Bagdad, eventuellt ha smitit till Ryssland, kanske ligga krossad under tonvis av grus, måhända sitta i Syrien eller befinna sig home on the range i Tikrit. Eller så är han någon annanstans. Borta. Just så. Vi vet ungefär lika mycket om det som Bo Inge Andersson gör.

I förra veckan presterade Saddam Hussein i alla fall en riktig kioskvältare: en äkta tv-kupp.

Vi lever i en värld av tv-kupper.

Ni som tittar vet att tv-kupper ofta är snälla och välregisserade. Inte sällan är de dessutom totalt substanslösa" ändrar noll och ingenting. Och ni som läser tidningarna vet att tv-kupper egentligen kan vara ungefär vilken skit som helst.

Men TV-KUPP är ett begrepp i tidningsvärlden, ungefär som CHOCK och KRIS och SOL HELA PÅSKEN kan vara.

Ta ett levande exempel, vilket som helst" ta Lasse Berghagen.

Lasse drabbades av en oändlig massa tv-kupper när han sjöng "Stockholm i mitt hjärta" på Skansen i somras och slynglarna stod nedanför scenen med skyltar som "Lasse är Gud".

Här är några av de mest omskrivna så kallade kupperna mot Lasse Berghagen på Skansen:

Markoolio lärde Lasse dansa den så kallade fotbollsdansen.

Robert Gustafsson klädde ut sig och kallade Lasse "kolastång" (varpå Lasse rapporteras ha blivit "glatt chockad").

Wyclef Jean stal Lasses livrem.

Håkan Hellström gav Lasse en puss.

Jörgen Mörnbäck satte en fez på Lasses huvud.

Maria Lundqvist drog en kondom genom näsan. (Sin egen, inte Lasses).

Carola sydde fast en nallebjörn på en av sina bakre jeansfickor.

Tomas Ledin frågade om Lasse ville sjunga med honom på annan ort.

Och så vidare i den stilen. Ingen stark tobak direkt, och rimligtvis inget som gav Lasse posttraumatisk stress i ordets kliniska mening.

Saddams tv-kupp förra veckan var också förhållandevis snäll och välregisserad. Den genomfördes på så vis att diktatorn stod på en gata i Bagdad och vinkade åt en mindre folksamling ur vilken några idioter gick fram och kysste hans hand.

För en ledare som gjort sig känd för att skjuta medarbetare på möten, starta angreppskrig och gasa och slå ihjäl sina motståndare och undersåtar i hundratusental var den tv-kuppen ganska oförarglig.

Men enligt Expressen "chockade" tv-kuppen USA:s militärledning.

Frågan är om tv-kupperna mot Lasse, och Saddams så kallade tv-kupp förra veckan, över huvud taget är värda namnet.

President George W. Bush genomförde en lång rad effektiva tv-kupper när han efter att ha misslyckats med att röka ut Usama, misslyckats med att sätta Nordkorea på plats och misslyckats med att få stil på hemmaekonomin, plötsligt med darrande stämma hävdade att Irak, Saddam, och massförstörelsevapnen som ingen hittills har hittat, utgjorde ett direkt och överhängande hot mot USA, dess medborgare och deras så kallade livsstil.

Just nu ryker det. Överallt i Irak.

Ministerier, sjukhus, ammunitionslager och butiker plundras. Det råder politiskt vakuum. Människor hungrar och törstar och lider. Ockupationssoldaterna, livrädda för självmordsbombare, skjuter kvinnor och barn på löpande band.

Men vilken är den största tv-kuppen någonsin?

Alla på Skansen har sett den. De flesta i Bagdad också.

Den kallades inte tv-kupp på löpsedlarna. Men den påverkade historien. Den genomfördes när Usama bin Ladin lät sina hjärntvättade pojkar ränna två trafikflygplan med passagerare och allt, in i var sin skyskrapa, i direktsändning i CNN.

Robert Aschberg