Skitfrågan som kan avgöra valet

KOLUMNISTER

Förr frågade sig folk vad de gör på banken efter klockan tre. Nu vet vi vad de gör tidigt på morgnarna.

Min bror Richard, som är journalist på denna tidning, rapporterade i veckan om hur en datatekniker vid Riksbanken utsatts för prutt-terror på jobbet.

En arbetskamrat hade sökt upp datateknikern och lagt en så kallad rökare.

I en inlaga till Arbetsdomstolen skrev den drabbade riksbanksmannen senare om den uppskakande händelsen att han blivit "provocerad med en fruktansvärd fis - en riktig mök - kl 07:30 på mitt arbetsrum".

En reflektion: denna scen utspelades inte i sekelskiftets Paris, där den store stjärnan Le Pétomane (Pruttomanen) drog rekordpublik på Moulin Rouge med sitt märkliga artisteri. Han hette Joseph Pujol och hade gjort en konst av fisandet.

Pujol ljudsatte roliga historier, han förevisade hur olika yrkesgrupper pruttade, härmade en brud under bröllopsnatten, framställde ljudet av tyg som rivs, imiterade kanoner och massor av andra sensationella ljud inför en publik som vrålade av skratt.

Han turnerade i Europa och Nordafrika och tjänade massor av pengar ända fram till 1914, då Europa kastades i krig.

Pujol klev ned från scenen och flyttade så småningom till Toulon där han startade en framgångsrik kexfabrik.

Vi befann oss alltså inte på nöjespalatset Moulin Rouge i Paris. Vi befann oss i ett arbetsrum på Riksbanken i Stockholm ungefär 100 år senare, och den närmaste publiken - datateknikern - gjorde bedömningen att den så kallade möken inte hade någon som helst konstnärlig verkshöjd. Därmed blev den oavsiktligt ett dråpslag mot vår nuvarande svenska valuta. Hajar ni? Om inte, läs vidare!

Prutten på Riksbanken blev upptakten till en kedja av tvister om sjukskrivningar som ledde till att riksbanksmannen avstängdes från arbetet och så småningom fick 850 000 kronor i ersättning av sin arbetsgivare.

Hans arbetskamrat som så olyckligt släppte väder på jobbet en tidig morgon har utpekats som provokatör och senare anklagats för att ha startat den arbetsrättsliga cirkusen.

Arbetskamraten har tills vidare valt att inte träda fram och redovisa sin egen syn på agerandet.

Frågorna pockar emellertid på svar: Var peristaltiken i olag? Fanns syftet att medvetet skada riksbanksmannen? Är beteendet möjligen ett uttryck för normalt umgänge inom Riksbanken? Kan fisen ha varit ofrivillig? Avsedd som festligt practical joke? Eller var den rent av menad som ett ömhetstecken och ett ärligt vänskapsbevis män emellan? Hela sanningen om rökaren på Riksbanken kommer vi aldrig att få veta.

En talesman för banken slog i går fast att de har etiska värderingar på arbetsplatsen och att medarbetarna inte "ska göra sånt här". Samtidigt konstaterade han dock att det inte råder generellt pruttförbud på jobbet.

Några garantier för att en liknande händelse aldrig skulle upprepas lämnade han inte.

Så här inför EMU-valet kom nyheten förstås som manna från himlen för ja-sägarna och extremt olyckligt för nej-sägarna.

De kampanjledare som är emot euron beskriver ju gärna Riksbanken som det bålverk som ska rädda Sverige från arbetslöshet, konjunktursvängningar och annat elände, allt det där som plågar alla länder i Europa utom just oss, eftersom vi har den stabila svenska kronan.

De senaste dagarnas avslöjanden blåser effektivt sönder alla sådana argument. Och därmed kan alltså en ren skitfråga komma att bli avgörande i valet den 14 september.

Varenda väljare förstår ju omedelbart att om det är sådant här vi ska ha Riksbanken till, så kan Wim Duisenberg och de andra ekonomiska makthavarna i Europa lika gärna sköta både räntor och rökare åt oss, på luktfritt avstånd i Frankfurt am Main, där den europeiska centralbanken har sitt säte.

Robert Aschberg