Carolas larm om
undergången är falskt

Det så kallade teodicéproblemet ställer frågorna om en eventuell guds förmåga och karaktär.

Ungefär så här: antingen är han allsmäktig men ond, eftersom han orsakar katastrofer, död och elände. Eller så är han hygglig och snäll, men ganska lat och oförmögen.

Han skulle förstås kunna vara både elak och arbetsskygg, men då vore han, vips enligt de troendes logik, ingen gud längre.

Jordbävningen och den humanitära katastrofen i Haiti aktualiserar inte bara teodicéproblemet, den ger också näring åt undergångsteoretiker av vitt skilda slag.

En av dem är sångerskan Carola Häggkvist.

Hon sällade sig till knäppskallarnas vaktparad i går när hon levererade ytterligare en domedagsprofetia.

Hon vandrade bland ruinerna i Port-Au-Prince i Haiti och sa till Aftonbladets reporter:

– Det står också i bibeln att det här ska ske i sluttiden.

Hon var en aning försiktig, och menade att tidens slut kanske kommer först om flera hundra år. Men jordbävningen förvånade henne inte.

– Vi har ju en film som heter 2012, sa hon. Jag menar, det är ju ingenting konstigt med det.

Inte nog med att det står i bibeln alltså, som lök på laxen finns numera en Hollywoodfilm om jordens undergång, som den sägs vara förutspådd i mayaindianernas kalender. Förvirrat? Ja, det måste man nog säga. Som bevisning skulle det knappast hålla i domstol.

Idéerna om jordens undergång är inte nya. Och då tänker jag inte främst på klimatalarmisterna, utan på ideliga utsagor av Carolas olika kolleger i tros- och sektbranschen. Enorma flodvågor, rytande eldstormar och avgrunder som öppnar sig. Ragnarök och fimbulvintrar och svavel och saltstoder och andra helveten. De första falsklarmen lär ha kommit redan tusentals år före vår tideräkning. Sedan dess har de stått som spön i backen.

Undergången har alltid varit mer eller mindre överhängande. Det har högljutt fastslagits exakta datum, till och med klockslag för jordens våldsamma undergång, hundratals, kanske tusentals gånger genom historien.

Om dessa domedagsprofetior kan man säga två saker:

De som torgfört dem har ofta ansett att de själva haft något att vinna på den totala katastrofen.

Till dags dato har de visat sig fullkomligt felaktiga. Jorden snurrar någorlunda makligt vidare runt sin axel. Folk får det bättre, det totala eländet per capita minskar.

Jo, solen kommer att slockna. Om cirka fem miljarder år. Då tar det slut. Men vi som är obotliga optimister oroar oss inte för det just nu. Ännu finns det tid att beställa två vita och en brun, La Paloma och notan …