Historiens vingslag i arslet – nej tack

KOLUMNISTER

Tio sekunder, säger jag till David.

Det tar fyra.

Sedan har det hippa butiksbiträdet i den smakfulla lilla antikvitetsbutiken på Folkungagatan redan hunnit fingra på en sliten gammal golvlampa och sagt:

– Den är lite kitschig.

Det är klart att den är. Om det hade stått en noshörning med gästlista i dörren och bett om koden hade jag mumlat ”kitschig” både första och andra gissningen.

David rör sig däremot hemtamt och tämligen oironiskt i butiken. Rentav målmedvetet hemtam, så som blott den som verkligen anstränger sig kan verka.

Jag följer honom som en lydig hund. Vi stannar framför en brun fåtölj. Den står längst in, uppställd på ett bord. Som en utställningshamster på ett podie. Nummer ett. Butikens odiskutabla fixstjärna.

Kring fåtöljen står människor på vördigt avstånd och utbyter beundrande blickar med varandra.

Jag tittar på prislappen. Sedan en gång till. Den kostar sextusen kronor.

David ser min förvånat flackande blick. Han förklarar att det inte bara är fåtöljen som kostar. Man betalar också för dess historia. Värdet av historiens vingslag som kittlar i arslet när man sitter ned.

Fåtöljen är brun. Nedsutten och lite sliten. Passar perfekt i korridoren på ett äldreboende. Eller i en replokal.

Jag blir stående där en stund. Försöker se vad alla andra ser.

Sniffar i skinnet, lutar huvudet i olika vinklar, försöker se stolen i ett annat ljus, sätter tänderna i armstödet. Vem var han som designade denna? Hur tänkte han? Åt han semlor med eller utan varm mjölk? Hur mådde han? Jag blundar en stund, visualiserar, drar in dofterna.

Sedan öppnar jag ögonen. Och allt jag ser är en fåtölj.

David har försvunnit iväg. Jag hittar honom vid porslinet. Han fingrar ihärdigt på två gräsliga tallrikar. En är uringul, en annan skogsgrön.

Du förstår väl, säger jag, att genom åren har säkert tretusen måltider slabbats och ätits från de där tallrikarna. Hälften av måltiderna hade nog hunnit torka in och mögla innan tallrikarna diskades med tvättsvampar som innehöll åtminstone tre generationers bakteriefloror. Till råga på allt är tallrikarna formade som fiskar.

Tvåhundra spänn styck.

Som hittat.

Ronnie Sandahl