Civilisationens tunna fernissa

KOLUMNISTER

En rapport från avgrunden. Eller, alldeles intill.

I Köpenhamn pågår visserligen en klimatkonferens. Maldivernas president Mohammed Nasheed vädjar till världen om nåd. Hela landet är på väg att drunkna.

Men här är det snö. På löpsedlarna är det snökaos. Och här, på en pendeltågsperrong utanför Södertälje.

Vi lär oss aldrig. Sverige är ett land i norr. Ändå stelnar samhället i kollektiv chock.

Det snöar – i år också.

Jag minns en kväll i november tjugohundrasju. Det hade snöat och sedan regnat, och till sist frusit på. Det var som om domedagen hade kommit.

Folk blev stående på motorvägarna. Det rapporterades om desperata resenärer som tvingades sätta sig och bajsa mitt på Essingeleden.

Nu står jag på en pendeltågsperrong utanför Södertälje. Tågen är inställda. Bussarna också. Ingen vet något, ingen information finns att tillgå. Paniken börjar sprida sig.

Allt oftare hör man folk skrocka om hur tunn civilisationens fernissa är. Hur lite som krävs för att vi ska överge alla regler och normer.

Det kanske är sant.

Men jag blir tveksam när man med extrema krissituationer som underlag vill hävda att människan i grunden är ond och egoistisk. Att det är själva kärnan.

Det finns undersökningar som visar hur helt vanliga människor i extrema situationer – säg krig – kan begå de mest bestialiska handlingar.

Tänk en försynt revisor som aldrig ens rört en fluga. Men som i en hotad situation väljer att döda sin granne. Vad är då denne revisors rätta jag? De femtio år som han levt i total frid – eller den enda dag då han väljer att döda sin granne. Vad är mest sant?

Jag vill tro på naturrätten. Människans medfödda förmåga att skilja på rätt och fel. Eller åtminstone rygga tillbaka inför det uppenbart orätta.

Men det är svårt ibland. Jag tänker på berättelser från vaccinationsköerna runtom i landet. Folk som skriker och sliter i sjuksköterskorna. ”Idol”-juryn som gick före i kön, precis som ishockeylaget Leksands IF.

Eller här, nu. Paniken som sprider sig bland resenärerna. När börjar det mörkna? Kan man bajsa på spåret? Ge det några timmar och folk börjar överväga att äta varandra.

Vad som skiljer oss från avgrunden. Några centimeter snö.

Jag undrar vad Mohammed Nasheed tänker.