Socialisten som hatar miljardärer har blivit medelklassens frälsare

Bernie Sanders
Foto: TT
Bernie Sanders
KOLUMNISTER

Framtiden har rufsigt hår och den sortens ilsket uppdragna axlar man ­annars bara ser hos böghatande pastorer.

I helgen talade han i Iowa - demokraternas osanno­like president­kandidat Bernie Sanders, 73.

Mitt under sitt tal pekade han mot skyn. Folk kunde se heli­koptern, höra smattret.

Det var ­Donald Trump som åkte därifrån, ­miljardären som blivit republikanernas hetaste kandidat, som också ­hade talat vid Iowa State Fair. Tydligare än så kunde inte ­fienden ha pekats ut.

Bernie Sanders är Trumps motsats: den uttalade socialisten som förklarat krig mot miljardärerna.

Samtidigt är de två sidor av samma mynt. Varandras diametrala motsatser, men sprungna ur samma ruiner.

Det kan tyckas att Trump är en osannolik men tidstypisk presidentkandidat. Men frågan är om inte Bernie Sanders säger än mer om det USA han vill ­rädda.

I januari 2007 skrev New York ­Times ett reportage med rubriken ”The Socialist Senator”.

Sanders hade just valts in i senaten som den första socialisten ­någonsin. Han beskrevs nästan som ett politiskt ­freak.

I texten gjordes en poäng av att Sanders ovanligt ofta använde ­ordet ”huge”. Och att ordet i hans mun uttalades ”yooge”.

Januari 2007. Den sjätte säsongen av miljardären Donald Trumps dokusåpa hade precis börjat sändas.

Den amerikanska banken Lehman Brothers kunde upp­visa en vinst på 20 miljarder kronor.

”Finanskris” var ännu ett historiskt ord.

Sedan dess har de inkomstskillnader som Bernie Sanders i januari 2007 beskrev som ”yooge” blivit ­vansinnigt mycket större.

Och när 73-åringen i lördags rev ned applåder i Iowa talade han som alltid om landets kollapsade medelklass. Att den ­rikaste procenten nu äger mer än vad nittio procent av befolkningen äger tillsammans. Att män som Trump inte är lösningen på landets problem. Att de är själva ­problemet.

För att konkretisera vad han menar med socialism brukar Sanders hän­visa till den svenska modellen.

Det är inte så radikalt som det kan låta.

En omtalad under­sökning vid ­Harvard University har visat att över ­nittio procent av USA:s ­befolkning skulle föredra en annan fördelningspolitik - de flesta valde en nivå jämförbar med Sveriges.

Samtidigt visar en mycket överraskande Gallup-undersökning att hela 47 procent var beredda att rösta på en socialistisk presidentkandidat.

I ett land där det för åtta år ­sedan ansågs absurt att en socialist blivit senator talas det nu om ”Bernie­mania”.

Men egentligen är det inte ­Bernie Sanders som har ­förändrats. Det är hans land.

Det politiska freaket, socialisten som hatar miljardärer, har plötsligt blivit medel­klassens frälsare.

Och i andra ring­hörnan väntar miljardären som ­hatar socialister, redo för vad som kan bli århundradets fajt.

’Dark horse’

Så sent som i våras­ betraktades Bernie Sanders som en helt orealistisk ut­manare till Hillary Clinton om att bli ­demokraternas president­kandidat i nästa val. Men ­under sommaren har Sanders ­popularitet växt explosions­artat, och de ­senaste veckornas opinionsundersökningar sägs ha ­skapat stor oro i Clinton-lägret.

Utopin ­Sverige

Bernie Sanders älskar att hän­visa till Sverige som föregångsland. Men siffrorna ­talar inte alltid samma språk. Faktum är att Sverige har fler dollarmiljardärer per capita än vad USA har. Av dessa ­extrema rikedomar är merparten ärvda pengar. 70 ­procent av USA:s ­dollarmiljardärer har skaffat stålarna på egen hand.

Och vad gäller klassklyftor är Sverige det OECD-land i världen där den ­relativa ­fattigdomen har ökat mest de senaste decennierna.