Jag har tröttnat på att vända mig bort och dölja behagen

KOLUMNISTER

Supermodellen Gisele Bündchen vill att det ska vara lag på att amma sin unge i minst sex månader.

Det verkar galet. Vissa kan, vill, orkar inte amma, och det ska de ju inte behöva doppas i tjära och rullas i fjädrar för.

Däremot tycker jag att vi kan gå på Giseles förbudslinje och lagstifta om alla jävla amningsmobbare som cirkulerar fritt på Sveriges gator och torg.

Människor som helt oemotsagda vitt och brett och högt får tycka att det är vidrigt att se en kvinna amma sitt barn. Tro mig, det är en vanlig, accepterad åsikt här i stan. Att man inte vill se en bröstsugande unge när man intar sin latte på ett kafé.

Folk äcklas och provoceras av att se tuttmumsande bebisar. Och sitter till råga på det och pratar om sitt amningsförakt som vore det helt normalt. Polarna garvar lite och håller med.

Det finns kaféer i min stad som inte släpper in ammande mammor.

Förbjud såna åsikter. Hets mot mänskligheten kunde lagen heta. Er artförvirrade vill jag påminna om att vi människor är däggdjur. Vi föder levande ungar som under sin första tid i livet lever av bröstmjölk. Hur kan det var provocerande?

Alla har vi legat där och sugit, de allra flesta av oss kommer någon gång under livets gång att sätta ett barn till världen som ska ligga där och mumsa, och det är NATURLIGT. Det är helt i sin ordning. Alla andra åsikter om småbarns ammande är förtryckande. Få in det i era förvridna skallar eller gå i terapi och bearbeta er.

Jag har tre barn, har ammat två av dem och tröttnat på känslan att jag begår ett etikettbrott när jag matar mitt spädbarn. Tröttnat på att vända mig bort, dölja behagen med sjalar och sjok och storkoftor, eller sitta hemma för att pleasa fascisterna där ute som vill ha en stad utan det störande momentet amning.

Det här människofientliga beteendet är, tror jag, roten till att vi har en så utbredd, polariserad och obstinat amningsdiskussion. Jag tror att många kvinnor väljer bort amning för att det fortfarande i vår annars så gränslösa tid är just provocerande och inte alls självklart. Det förklarar också amningsivrarna som hetsar åt andra hållet, i Gisele Blundchens anda, de där som i ren frustration tycker att alla ska amma till varje pris, de som har tröttnat på att amning ska skötas som en diskret bisyssla och i stället langar fram sina mjölkstinna, läckande liljekullar mitt i finmaten på ren och skär trots.

Vi har helt enkelt hamnat i en ond och mycket märklig cirkel som bara neurotiserar och mytifierar amningen ännu mer. Gör den mer och mer onaturlig, märklig, svår och konstig. Vore så mycket bättre om vi bara kunde slappna av, softa ner och bete oss som de däggdjur vi faktiskt är. Men tro på fan om inte arkeologer, tillhörande en mer utvecklad art än homo sapiens, om hundra år kommer att konstatera att människosläktet gick under för att vi gång runt 2000-talet lade av att amma våra ungar.