Kolumn

Sanna Lundell

”Feminist” är ett skällord i klass med ”subba”

KOLUMNISTER

Jag har snart skrivit kolumner i ett år och ungefär hälften, för att inte säga merparten, av alla som kommenterat dem eller skickat mejl är snälla.

De håller med, tycker att jag sätter ord på något de själva tänkt men inte lyckats formulera, eller vill bara rätt och slätt säga att jag är grym. Jag blir givetvis varm i hjärtat av beröm, som de allra flesta. Jag blir glad av att jag inte är ensam, att det finns de som tycker som jag. Att det finns folk som vill höra min röst.

Den andra halvan håller inte med mig. De tycker helt enkelt inte som jag. Och det är jag totalt okej med, det får man leva med som kolumnist. Inga konstigheter alls med att människor tycker olika, det är vår absoluta och okränkbara rättighet.

Däremot slutar jag aldrig att förundras över det faktum att merparten av de här negativa kommentarerna syftar mer till att förminska, håna och trycka ned mig än till att framföra en motsatt åsikt. Och då allra helst för att jag är kvinna. Och feminist.

Ordet feminist är ett skällsord i klass med subba. Det står tydligen, enligt många av mina läsares definitioner, för en hotfull, hård, egoistisk, manshatande besserwisser som sparar ut sitt kroppshår, aldrig sminkar sig, aldrig knullar, utan bara är arg.

Inte någon gång tidigare i livet har jag blivit så påmind om att jag är kvinna. Och att jag som kvinna inte borde ta mig ton. Kvinnor borde inte lägga sig i så mycket, inte gnälla, inte få ”sprida sin hormonpåverkade dynga kring sig”, som en klarsynt man så muntert uttryckte det i ett mejl.

Det är också märkligt att det inte spelar någon roll vad jag skriver om. Jag har skrivit om allt från barnbloggare och coacher utan utbildning till amning och religiös klädsel, men ändå – tycker någon annorlunda så ska ordet feminist in där som en negation i kommentaren eller mejlet. Jag tycker helt enkelt ”fel” saker i första hand för att jag är kvinna och en av feminismen förvriden sådan.

Men jag tänker inte abdikera, tänker inte som många av dagens unga kvinnor litet svalt säga att jag inte vill kalla mig feminist, att jag inte vill begränsa mig genom ett epitet.

Nej, jag vill att vi tar tillbaka ordet. Jag vill att vi åter igen börjar ta feminismen för vad den verkligen är: en intellektuell och politisk rörelse för kvinnans fulla ekonomiska, sociala och politiska likställighet med mannen. Vem vill inte ingå i den rörelsen?

Hur kan man bara få för sig att man sårar eller trycker till någon genom att säga ”din jävla feminist”?

Ordet feminist är ju en hyllning, ingenting annat.

FAKTA

Himmel

Liljevalchs vårsalong öppnar i dag! Det finns hopp om vår i alla fall.

Helvete

Offentliga arvstvister, som den efter Stieg Larssons död.