Kolumn

Sanna Lundell

Sluta blunda, Björklund – skolvalet ökar klyftorna

KOLUMNISTER

Det fria skolvalet har debatterats flitigt de senaste veckorna.

Jordbromalmsskolan i Huddinge, söder om Stockholm, tvingas lägga ner till följd av att de rikare villaägande svennebananföräldrarna inte vill att deras ungar ska behöva beblanda sig med kidsen från det till stor del invandrarbebodda hyresrättsområdet vägg i vägg.

Situationen känns igen, ett klassiskt uttryck för en form av etablerad och accepterad smygrasism. För vem vill ha sin unge i en ”dålig” skola? I en skola där folk inte förstår svenska? I en skola där man inte ”känner” de andra föräldrarna, som en intervjuad mamma så fint uttryckte det? Jättebra då att man kan välja bort skolor som är ”dåliga”. Lika bra för blattarna i hyresrätterna, för de får ju också möjligheten att välja bort de här ”dåliga” skolorna, hävdar skolvalsförespråkarna.

Det är ju bara det att blattarna i hyresrätterna, eller de ensamstående heltidarbetande svennebananmorsorna,

eller de sjukskrivna låginkomsttagarna de facto inte har samma möjligheter att sätta sig in i sin valfrihet.

De har inte samma förkunskaper, ork, tid och kraft att hämta och lämna sin sexåring på andra sidan stan i en lite finare, vitare innerstadsskola eftersom de har fullt upp med att plugga svenska för invandrare när de inte byter blöjor på dementa pensionärer, städar femtioelva sjukhuskorridorer, viker tvätt hos nån uttråkad hemmafru på Lidingö, eller slåss mot Försäkringskassan och Arbetsförmedlingen för att få sina diagnoser betrodda.

Grunden för ett jämlikt samhälle är en bra skola för alla. Det är de flesta överens om. Och är det något man har varit självklart stolt över som svensk så är det vår skola. Jag har i hela mitt liv vandrat runt med känslan av att det inte skulle spela någon som helst roll vilken skola mina barn hamnar i.

Vi har ju en skola i världsklass, en skola med likvärdiga resultat oavsett om man är född med plast- eller silversked i mun. Men, nej, nej, nej, inte nu längre, det var back in the good old days.

Nu lever vi i ett samhälle med skitskolor och finskolor, och det gäller att ha tid, kraft och ork att göra en noggrann research innan man placerar sin unge i ”rätt” skola, där det går elever med ”rätt” bakgrund.

Ibland förstår jag mig bara inte på politiker.

Hur man kan vara så fast i sin övertygelse och propagera för fria skolval och hävda att det kommer att öka rättvisan i samhället när så många studier och forskningsrapporter världen över visar på motsatsen? Det vill säga att fria skolval ökar segregationen kunskapsmässigt, socioekonomiskt och etniskt.

Hur kan man bara blunda för det? Märkligt, Jan Björklund, mycket märkligt.

FAKTA

Himmel

Lykke Lis ”I follow rivers”.

Helvete

Snöröjningen i Stockholm.