Kolumn

Sanna Lundell

Kolumnister

Min dotter är solen i sitt eget universum

Älskade dotter, minns du den där spåtanten på stora torget i Marrakech? Hon som efter att ha betraktat de slitna spelkorten noga, sa att du skulle gifta dig med en rik, god, rättrogen och arbetsam man, få två barn och bli försörjd. Hon log ett tandlöst leende med huvudet på sned och tyckte att hon hade levererat den finaste framtidsillusionen som hon någonsin kunde (en framtid som hon förmodligen läste in i korten för alla nyfikna kvinnliga kunder).

Minns du hur du, efter att spänningen lagt sig, skakade på huvudet åt hur konstigt det var att spåkärringen inte sa nåt om dig och ditt liv. Att hon inte berättade något om vad du skulle jobba med eller hur mycket pengar du skulle tjäna.

”Det är väl inte sant, det där som spåkvinnan sa, jag kommer väl inte bara att föda barn och bli nåns fru i det här livet, jag vill ju jobba?” sa du med orolig blick.

Just i den stunden när du sa det blossade det upp en varm eld i mitt hjärta. Jag kände en sådan oerhörd stolthet över att ha fostrat en tioårig feminist. En liten människa som tycker att det är alldeles självklart att livet handlar om dig och inte någon rik karl som ska fångas in för att kunna leva lyckligt. Det handlar inte om att du ska leverera barn och vara en god fru för att leva ett rikt liv.

Vi fortsatte prata om det här med kvinnor och män på hotellrummet när vi skulle lägga oss. Jag berättade för dig att de allra, allra flesta kvinnor världen över inte alls har samma rättigheter som män. Att de inte får jobba med vad de vill. Inte får gå i skolan. Inte får rösta. Att bara 10 procent av världens ministrar och 6 procent av världen parlamentariker är kvinnor. Att världen styrs och ägs till allra allra största del av män. Kvinnor är fattigast i världen men utför det mesta av arbetet i jordbruket.

Du lyssnade med fasa, som om att jag berättade en spökhistoria. ”Men varför mamma, varför gör ingen nånting åt det här, tjejer är ju som slavar ju, så här kan vi ju inte ha det?”

Du har fattat att du är solen i ditt universum. Eller fattat och fattat, det är alldeles självklart för dig. Och jag önskar, hoppas och ber att du ska få fortsätta känna så. Att du ska slippa påverkas av de senaste årens backlash-mediahausse av hemmafrun i form av frossande i platinablonderade Hollywoodfruar, Slotts- och Östermalms-ditos. Att du ska slippa den utseendefixering, den bantningshysteri, den värld av total objektifiering som kommer att möta dig när du går från flicka till kvinna.

Jag ber till Gud att jag lyckats ge dig styrka och mod nog att fortsätta gå din egen insiktsfulla väg även då.