Kolumn

Sanna Lundell

Ingen rektor skulle få för sig att förbjuda skägg

KOLUMNISTER

Har ni provat att prata med en helskäggsklädd man? Ni vet en man med jultomteskägg, ett sånt där stort yvigt skäggsvall som upptar hela fejset så att munnen försvinner bakom sträva, ofta smuliga testar? Lägg därtill ett par stora glasögon, och det blir ganska så omöjligt att känna igen honom den dagen han rakar sig och tar av sig glasögonen.

Eller, har ni vid tillfälle snackat med en botoxsprutad, restylanepumpad kvinna med silkonläppar, en halv­meter platinablekt löshår, gjorda tuttar, förminskad näsa, turkosfärgade linser och ett tjockt lager foundation? När den kvinnan lägger sitt huvud på kudden avsminkad med håret i tofs känns hon inte heller igen.

Ändå brukar det ju gå alldeles utmärkt att kommunicera med människor som har valt att utforma sina utseenden enligt ovanstående. Det brukar gå alldeles utmärkt att förstå vad de här personerna känner, menar och säger, och det brukar inte vara några som helst problem att identifiera dem.

Det är inga skolor som skulle få för sig att kräva att män med helskägg inte kan bli barnskötare för att skägget stör kommunikationen med läraren och därmed försvårar undervisningen. Det är ingen rektor som skulle få för sig att moralisera och förbjuda skönhetsoperationer intill oigenkännbarhet, eller de muskorta kjolar och horstövlar som dagens ungdom ränner runt i för att de är ett kulturellt uttryck för kvinnoförtryck.

Därför är den här Niqab-debatten om den heltäckande ansiktsslöjans vara eller ickevara som följt på DO:s beslut så galet absurd. Och då framförallt argumentet som ”politiskt korrekta” personer vill framhålla som någon slags vedertagen sanning: Att niqab, eftersom den döljer hela ansiktet utom ögonen försvårar kommunikationen mellan lärare och elev.

Det är ingen sanning, vill jag härmed fastslå. Det är en bullshit-åsikt.

Den som kommer dragandes med den typen av argument har aldrig talat med en kvinna iklädd niqab. Jag kan meddela att det går alldeles utmärkt. Det är inga som helst problem att förstå vad hon känner, tycker, vill eller menar. Vi människor har nämligen begåvats med en röst och ett mycket omfångsrikt språk.

Dessutom kan Niqab tas av om kvinnan som bär den känner ett behov av att med sitt ansikte förtydliga det hon vill kommunicera. Hon kan när som helst lyfta upp tyget för att ”identifiera sig” om ett sådant tillfälle skulle bli aktuellt. Vilket ­inte den skäggprydde mannen kan, och framför allt inte det totalt uttryckslösa ­botoxbesprutade kvinnan.

Den enda anledningen till att dagisbarn skulle tycka att det var konstigt och otäckt med Niqab är att föräldrarna och samhället har överfört en islamo­fobisk rädsla till sina barn och det är föräldrarnas och samhällets problem, inte den niqab­klädda kvinnans.