Blondinbella lider av en svårartad hybris

Hon satt där i plyschsoffan mitt emot hundögda Malou och berättade om skammen och skulden efteråt, om allt det där förbjudna, fula, svarta och geggiga som finns i oss människor. För den där ilskan som Quetzala beskrev den bor hos ganska många av oss, för att inte säga alla, emellanåt och det var befriande och vackert att höra henne berätta om den rätt upp och ner.

Efter en stund joinas Malou och Quetzala av Malous nya bisittare Blondinbella. Hon med det perfekta blekblonda lockade hårsvallet och portföljen under armen som aldrig verkar ha varit arg i hela sitt liv. Som har bloggat i en herrans massa år men aldrig ens varit i närheten av att beskriva något annat än en barbievärld full av mingel, dyra väskor, amerikanska självhjälpsklyschor, hårfärgsbyten, och framgångshets. Alltid med ett leende på läpparna. Alltid med en välpolerad, vaxartad yta. Aldrig om ett bråk med pojkvännen. Inte en ärlig kommentar om varför det tog slut.

Hon beskriver en värld där allt går som på räls, där konflikter inte existerar, där hon älskar sig själv, sin vikt, sitt utseende och sitt liv.

Alltid.

Blondinbella går hårt åt Quetzala

i soffan och tycker att hon romantiserar självdestruktiva beteenden i sin blogg för att hon ibland skriver om att vilja vara smal, Jack Daniels, ångest, gränslös sorg över förlorad kärlek, lugnande piller och demoner. Blondinbella talar med myndig stämma som någon slags rest från 1950-talet om att hon tror att Quetzala kan dra ner unga tjejer i skiten, att hon kan inspirera till dåligt leverne. Efteråt skriver Blondinbella så här i sin blogg: ”Det jag blir upprörd är att man hela tiden ska romantisera det självdestruktiva beteendet och göra det häftigt med ett liv med självsvält, piller, alkohol och misshandel”.

Blondinbella är i mitt tycke en ung kvinna helt utan självinsikt. Helt utan förmåga att se utanför sin egen idé om livet och hur det bör levas. Som tror att man väljer sitt mående. Att man bara ska ta och rycka upp sig och göra karriär i stället för att sitta och ha ångest på kammaren. Hon lider av svårartad hybris och hennes högervridna blogg och skildring av en rosaskimrande verklighet full av konsumtion är mer farlig för unga tjejer än Quetzala Blancos.

Om jag såg min dotter sitta framför Blondinbellas blogg så skulle jag få ont i magen.